”Tretton skäl varför” av Jay Asher

Du kan inte stoppa framtiden.
Du kan inte spola tillbaka till det förflutna.
Enda sättet att få veta hemligheten… är att trycka på play.

När Clay kommer hem från skolan står ett paket lutat mot dörren. Inget konstigt med det, brevinkastet är så litet att allt tjockare än en tvålbit måste lämnas utanför. På paketet står Clays namn, och i det ligger sju kassetter, du vet, sådana där gamla ljudkassetter som ingen människa har lyssnat på sen 1995. De är ordentligt uppmärkta och numrerade.

Clay tar med sig lådan med kassetter, letar reda på en kassettspelare och börjar lyssna. Men vad han än trodde är han inte beredd på det som faktiskt finns på kassetterna.

Hej, tjejer och killar. Hannah Baker här. Live och i stereo.
Jag fattar ingenting.
Inga extra föreställningar kommer att ges. Det blir ingen repris. Och den här gången finns det inga önskningar alls.
Nej, jag kan inte fatta det här. Hannah Baker tog ju livet av sig.
Hoppas att ni är beredda, för jag tänker berätta mitt livs historia. Närmare bestämt varför mitt liv tog slut. Och om du lyssnar på de här banden så är du en av orsakerna till det.
Va? Lägg av!

Under natten som följer lyssnar Clay när Hannahs röst berättar vad som ledde fram till hennes självmord, vilka händelser som var viktiga i hennes alltför korta liv, vilka platser och människor som spelat en roll i det hela.

Och det han upptäcker förändrar hans liv.

För alltid.


”Tretton skäl varför” är något så ovanligt som en bok om ett självmord som inte handlar om själva handlingen, utan om alla de små, små saker som obarmhärtigt ledde fram till den. Någonstans längs vägen går det överstyr och fast det är omöjligt att peka ut just det tillfället är det lätt att i efterhand se hur allt eskalerar till något ohanterligt. Just så är det i ”Tretton skäl varför”.

Det är inte just det där ryktet, eller den där listan, eller det där tafsandet, uttnyttjandet eller tjuvkikandet som är den utlösande faktorn, men tillsammans med allt det andra blir det bara … för mycket. Och så finns det ingen väg tillbaka, bara en väg ut.

Och ändå är boken inte alls deprimerande, utan full av hopp och tillförsikt.

(Det här inlägget har lästs 3573 gånger.)