”Två soldater” av Anders Roslund & Börge Hellström

Om boken:

”200% kärlek respekt stålthet broderskap plikt gemenskap.

José Pereira vid Sektionen mot Gängkriminalitet har en vägg fylld av stirrande ansikten. Unga pojkar som agerar som grovt kriminella män och klassas som farligast i Sverige. Han vet att han har ett problem som skenar ytterligare femtusen svenska pojkar på väg in i kriminella nätverk.

Vi är bröder. Vi är krigare och Fammilj in i döden.

Mitt på väggen sitter två ansikten. Leon och Gabriel. Redan som nioåringar gömde de vapen i sina elevskåp och kapslar med amfetamin under frysdisken på Konsum, tog vilka risker som helst för längtan efter att en dag få höra till. 

Tio år senare skriver Leon från fängelsecellen på Aspsås brevet till Gabriel, kärlek älskade bror, den ende han litar på. Brevet är början på den plan som med aggressivitet, våld, död ska föra dem allra högst upp på den där snutväggen. Gabriel väntar på andra sidan men är inte längre själv, han har Wanda. Och det starka band som funnits mellan Leon och Gabriel riskerar för första gången att brytas.”

För en väldans massa år sen kom något helt nytt inom svensk spänningslitteratur. Anders Roslund, kulturjournalist, och Börge Hellström, före detta kriminell (ursäkta, men det är den enda titel jag kommer på som tillräckligt kortfattat beskriver hans karriär), skrev och gav tillsammans ut ”Odjuret”, en fruktansvärd berättelse om övergrepp, vanmakt och var gränsen för en vanlig människa går. Jag läste och fullständigt älskade.

Sen kom ”Box 21”, ”Flickan under gatan”, och så vidare. Det fina med R&Hs böcker är att de ger en skrämmande inblick i dels hur det mänskliga psyket fungerar, dels – och det är det här som är deras stora styrka – ett samhälle som få av oss vet något om eller ens känner till. Det på andra sidan. Andra sidan lagen, alltså.

När R&H beskriver hur det går till i ett fängelse tror jag dem rakt av. När de berättar om vilka som till syvene och sist styr över trafficing och hur det är att som trettonåring leta sig en varm plats att tillbringa natten på tror jag dem också. Ofta tänker jag tankar i stil med att ”nej, men det här kan inte stämma! Det måste vara en överdrift. Ingen kan väl godta att det fungerar så?”, även om jag innerst inne förstår att jo, det är så. Tyvärr.

Och nu har de alltså kommit med en bok om gäng och kriminella nätverk, ”Två soldater”. Om två pojkar som inte har någon annan i hela världen än varandra. Som i alldeles för unga år hamnade snett och sedan tillsammans har fortsatt på den inslagna vägen. Jag får en helt ny syn på gängmentalitet, förtryckartekniker och fängelserutiner.

Men.

Efter att ha lyssnat på nästan halva boken ger jag upp. Hur gärna jag än vill veta mer om hur det egentligen fungerar så räcker det inte. Anledningen är att det bitvis blandas in en typ av filosofiska betraktelser, en beskrivande textmassa som inte tillför något som helst till berättandet utom möjligen ett försök att skriva en annan typ av litteratur än den som går under epitetet spänningslitteratur. Jag skiter i hur José Pereiras två identiskt lika döttrar sitter trötta i bilens baksäte efter en fotbollsmatch, där de två identiskt lika systrarna sprungit runt i vita tröjor som snart inte var vita längre och där deras två identiskt lika ansikten förvrids i två identiskt lika besvikna grimaser innan de två identiskt lika flickorna somnar, utmattade, i sina inte längre vita tröjor… You get the picture?

Jag gillar det inte. Jag älskar R&Hs engagemang för att sprida en kunskap och skapa en debatt om ett samhälle så nära vårt, men som vi ändå vet så lite om. Det är därför jag vill läsa dem. Vill jag ha en skön läsupplevelse väljer jag något annat. Och det har jag gjort nu. Tyvärr.

(Det här inlägget har lästs 3135 gånger.)