”Välj mig” av Christina Lindström

Soundtrack: Joseph – In my head.

Från förlaget:

När Silje kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet är allt förändrat. Alla tittar på henne och tystnar när hon närmar sig. Och alla viskar om vad som hände under sommaren. Att Siljes pappa har drunknat och att alla tror att han har tagit livet av sig.

I centrum står Silje, som försöker navigera i denna nya tillvaro där hennes pappa inte längre finns, där hennes mamma och storebror försöker hantera sin egen sorg. Och samtidigt pågår livet som vanligt runt omkring henne. Siljes bästis umgås mer och mer med sina danskompisar och även om det hugger i Silje av ensamhet orkar hon inte riktigt bry sig. Hon orkar inte riktigt bry sig om något, förrän hon träffar Alvin.

”Välj mig” är en sån där bok som jag har tänkt läsa sen jag fick veta att den fanns. Med jämna mellanrum har den dykt upp i rss-flödet och varje gång tänker jag att nu ska det bli av! Men det har alltid blivit något annat som kommit emellan, och jag vet egentligen inte varför. Misstänker att jag inte tyckte att ploten kändes så bra. Jag fullkomligt älskade Christina Lindströms ”Hälsningar från havets botten”, och ”Jack” var nästan i samma klass. Så varför har jag dragit mig så?

I alla fall.

Det är första dagen efter sommarlovet, och Silje ska börja nian. Det ska även bästa kompisen Mia som under lovet varit i Värmland och kärat ner sig i en snygg kille vid namn Majhid. När det går mot skolan surrar Mia på om Majhid, om skolan, sin jobbiga alkispappa, och allt annat, och Silje går bredvid och undrar om hon verkligen inte vet? Kan det vara så att Mia inte vet?

Och det är faktiskt så. Den där första dagen har Mia ingen aning om att Siljes pappa dog i somras. att hav var nere i den lilla sjön och faktiskt drunknade. Alla tror att han tog livet av sig, och Silje fattar inte att han inte lämnade något brev? Varför sa han inget? Hur kunde de inte se att han inte mådde bra? Runt om Silje börjar kompisarna bete sig annorlunda, viska och visa medlidande. Silje vill bara att allt ska vara som vanligt, men vanligt finns inte längre.

Allt eftersom terminen går börjar det ändå bli någon sorts vardag, men där börjar också något annat dyka upp. Mia, som alltid varit Siljes bästis, vill hänga mer och mer med sina danskompisar istället. Hon börjar prata om att söka till estet, men det finns bara i Umeå, 20 mil bort! Allt sånt som tidigare bara Mia och Silje har delat börjar Mia nu dela med Hawa och Ellen. Silje känner hur hon glider allt längre ifrån, även om hon inte vill. (Läs gärna söndagens smakebit.)

Hemma går storebror Oskar runt som ett åskmoln och vägrar prata med mamma. Mamma som i sin tur mest bara ligger i badet, timme efter timme. Det är så tydligt att det är ett stort hål i familjen, att något är fel och saknas, och att de tre inte kan hjälpa varandra att förhålla sig till det.

Men så dyker Alvin upp. Alvin med ögon som har något hisnande och starkt i sig. Alvin som spelar badminton tiden efter dansträningen. Alvin som är med i Kyrk-Rakels församling. Alvin som Mia verkligen, verkligen hatar.

Alltså, den här boken! <3 Christina Lindström håller verkligen på att vara en favoritförfattare när det kommer till svensk ungdomslitteratur. Hon hittar så rätt, i alla små nyanser, i alla stora känslor, i alla förvirrade tankar. Jag är där, alldeles bredvid Silje, jag kan nästan höra hur hon andas. Jag kan känna hennes känslor, hennes kärlek, hennes hopp, hennes förtvivlan, hennes glädje och hennes sorg. Jag fnittar förtjust, jag skrattar högt. Och som jag gråter. Fulgråt med snoret rinnande. Jag älskar när jag får alla känslorna i en och samma bok.

Utdrag ur boken:

Och där kommer faktiskt Alvin. Jag hade nästan glömt bort hur inne i sig själv han kan se ut. Han springer koncentrerat med allvarlig blick, spända käkar och har ett hårband som håller tillbaka det halvlånga håret. Jag kan till och med se ett blekt ärr på ovansidan av hans näsa härifrån och ana att han knyter nävarna när han anstränger sig. Och han har benmuskler som ser alldeles explosiva ut. Jag vill ha något av den där kraften.
Och skönt, jag kan slappna av lite, för han har inte långkalsonger på sig. Bara svarta träningsyxor. Det gör mig orimligt lättad.
”Hej Silje!” ropar Robin, lagets målvakt.
Han springer bakom Alvin och får syn på mig först av alla.
”Hej”, säger jag.
Nästan alla andra i laget fortsätter springa men Alvin saktar ner och höjer blicken. Tittar upp på mig. Hundarna skäller fortfarande och undrar vad som är på gång. De känner att berget håller andan. Något pågår.
Jag vet inget om Alvin förutom att Mia verkar hata honom och att han är med i den där församlingen. Vi har egentligen aldrig pratat förrän han följde efter mig ut ur den lilla idrottshallen, och jag har inte riktigt tänkt på honom förut. Hur har jag kunnat låta bli att göra det? Hans blick. Hur han rör läpparna. Kraften i löpsteget. Kanske är han den mest attraktiva 17-åringen i mänsklighetens historia.
Han håller kvar min blick sådär igen, så som han tydligen gör. Så som jag tydligen hungrar efter att han ska. Sedan fortsätter han springa bortåt med de andra.
Jag tittar efter honom men han vänder sig inte om igen. Efter någon dryg minut är hela laget utom synhåll och rösterna dör bort.
”Allvarligt, ni kan sluta skälla nu”, säger jag till hundarna.
Att säga det till Zack är som att försöka prata allvar med en påse ostbågar. Jag sätter mig ner på skidstugans tak och dinglar med benen, låter gympaskorna känna på lyften. För mitt inre öga ser jag Alvin. Ser och ser och ser. Blundar och önskar något jag inte ens kan formulera.
Det spelar ingen roll vad Mia säger, jag vill vist prata med Alvin. Jag vill höra hans röst igen och se hans ansikte nära mitt.

Bokens första mening: Vintern är inte här än.
Antal sidor: 269
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2019

Andra som bloggat om boken är (bland andra) Old Adult Reads Young Adult, Littermentärt, Romeo and Juliet, Malins bokblogg, Enligt O och Boktokig Eva.

Du kan köpa boken på Adlibris, Akademibokhandeln, Bokus eller CDon.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.

(Det här inlägget har lästs 2193 gånger.)