Välkommen hem!

Häromdagen hade jag en gy-tvåa i biblioteket, en klass med enbart tjejer som fått i uppdrag av sin lärare i engelska att låna en skönlitterär bok att läsa. Och det är inte lätt att veta vad man vill ha när man står där vid engelskahyllan.

En av tjejerna stegar alltså fram till mig och ber om tips och råd. Vi går tillsammans bort mot hyllan, jag fiskar lite om hennes läsvana och vad hon gillar och känner att det här är en tjej som vill känna lite verklighet när hon läser (stryker snabbt ”Linger” och ”Skinned” från min lista) och att hon gärna läser – men inte på engelska (där rök ”Hungergames” och ”Before I die”). Hm.

Vi funderar gemensamt, tittar, bläddrar och pratar och till slut står hon med två böcker (”Nobody’s girl” och ”Falling”) som hon inte kan välja mellan. Efter en liten tvekan köper hon mitt förslag att låna båda böckerna och prova den som känns bäst när hon kommer hem. Känns inte det bra, testa den andra. Fine.

Det är då det kommer.

”Jo, förresten… Har ni en bok som heter typ ’Välkommen hem’? Den är ganska ny, tror jag.”

Klart vi har ”Välkommen hem”. Johanna Ls böcker är självskrivna i mitt bibliotek. Och just precis den här dagen, för ungefär en timme sen, fick jag äntligen lägga tassarna på den. Jag högg den från återlämningsdisken, sprang genom biblioteket med en hastighet som skulle göra Stålmannen grön av avundsjuka, la den på mitt skrivbord och gömde den under en massa papper. Kvällen var räddad!!

Och så kommer den här tjejen och bara krossar allt.

”Jo”, svarar jag lite dröjande, ”det har vi…”

”Jaha, är den utlånad? Den är ju så ny…?” Besvikelsen går nästan att ta på.

”Nä, det är den inte.” Jag faller till föga och kapitulerar. Hämtar boken där den ligger på mitt skrivbord, och smeker lite över omslaget när jag med tunga steg går tillbaka ut i biblioteket.

Tjejen är överlycklig, vi pratar ”Tänk om det där är jag” och ”Saker som aldrig händer”, och hon lovar att skynda sig även om jag säger att det är lugnt, jag har absolut annat att läsa, jag antar att min besvikelse lyser genom.

Och så idag ser jag det här!

Johanna lottar ut tre ex på Bokhora!! Jag blev så löjligt superivrig att jag helt stirrig inte kom på hur man gör för att skicka ett epostmeddelande utan bara satt och stirrade på Outlook i typ tjugo sekunder. Men nu är det skickat.

Och jag håller tummarna.

(Det här inlägget har lästs 3209 gånger.)