Ingen utväg av Cara Hunter

Från förlaget:

Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma – deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?


Det här är tredje boken om kriminalkommissarie Adam Fawley och hans kollegor, och jag vill verkligen poängtera att det här är en serie som tjänar på att läsas i rätt ordning. Jag var själv inte överförtjust i den första, men den andra var riktigt bra och den här är … top notch!

Brandkåren larmas till ett övertänt hus och hittar där familjens två barn. Den yngre är redan död, och den äldre förs i ilfart till sjukhuset med svåra brandskador. Av föräldrarna syns inget spår. Har de verkligen lämnat barnen ensamma?

När Fawley och hans kollegor börja nysta dyker oroande saker upp. Något har hänt uppenbarligen hänt ungefär ett halvår tidigare, och de flesta som polisen pratar med säger att Michael, barnens far, uppträtt allt mer pressat under månaderna fram till branden, medan Sam, barnens mor, dragit sig undan vänner och familj i flera år.

Alltså… var börjar jag?! Cara Hunter håller onekligen på att bli en ny favoritförfattare! Hon har ett sätt att bygga sina historier som verkligen tilltalar mig. Jag känner att jag får veta samma saker som kriminalarna, så de och jag håller jämna steg. Jag avskyr verkligen när det är uppenbart att de fått veta något mer som jag inte får veta, men inget sånt tjafs här inte. Hunter ger mig allt och litar på att hennes bygge håller hela vägen ändå. Vilket det också gör. Jag får till och med veta mer om familjen än poliserna, så det känns som om jag får ett litet försprång. Eller…?

Under läsningens gång svänger både jag och kriminalarna för varje ny insikt eller upptäckt: kan det verkligen vara så…? Sen kommer en ny upptäckt och jag inser att det kan vara på ett helt annat sätt. Nästa sväng, och jag måste gå och dricka lite vatten för om det skulle vara så… nä, det orkar jag inte med. Säg att det inte är så! Och så här håller det på, ända in i kaklet! När några få sidor återstår finns det två möjliga scenarion kvar, och jag har ingen aning om var vi verkligen kommer hamna. Hur hänger de olika människornas agerande ihop om det är scenario ett? Och hur hänger det ihop om det är scenario två? Båda är lika möjliga, men innebär två helt olika berättelser. Så snyggt gjort. Stående ovationer till Hunter!

Jag börjar också lära känna poliserna allt mer, och deras utveckling är en av anledningarna till att jag tycker serien ska läsas i rätt ordning. Eftersom jag inte vill spoila något säger jag inte mer om dem här, mer än jag faktiskt grät en skvätt.

Men den största anledningen till att jag tycker serien ska läsas i rätt ordning har att göra med Hunters sätt att bygga historien. I den första boken var det en rätt annorlunda tvist, helt trovärdig och möjlig, men totalt oväntad. I den andra boken var tvisten inte riktigt lika oväntad, även om den inte på något sätt var förutsägbar. De två erfarenheterna gör att jag vet att det här inte kommer vara som jag tror, och den känslan har jag med mig under läsningen. Jag vet att Hunter kommer tvista, jag vet bara inte hur, och för att vara beredd tänker jag hela tiden genom de olika möjligheter som ges. Det är så jag vill att en deckare ska vara! Ge mig alla förutsättningar, låt mig hitta olika lösningar, men gör det inte för enkelt. Låt mig jobba för det. Det gör Hunter på ett mästerligt vis!

Sammanfattning: spännande bladvändare med svinbra tvist. Som en riktigt bra deckare ska vara.


Utdrag ur boken:

Utöver Alan Challows kriminalteknikerteam på tre personer finns det två utredare från brandmyndigheten varav en är utrustad med videokamera. Den andre befinner sig i det utbrända frukostrummet tillsammans med Gislingham och Challow. Det kraftiga träbordet och stolarna pyr fortfarande och sotspår löper längs väggarna upp till taket. Vatten droppar ner och mellan takbjälkarna ser man upp till rummet ovanför. Nalle Puh-tapeter. Det kala skelettet från en mobil som hängt över barnsängen. Gislingham försöker låta bli att titta.

”Vi måste göra en grundligare analys innan vi är säkra”, säger brandutredaren, ”men jag skulle som sagt satsa en del på att det började i vardagsrummet. Det skulle också förklara varför det dröjde innan någon slog larm – det är ingen insyn från baksidan, och såvitt vi kan avgöra är grannarna på den sidan bortresta.”

”Och ni tror definitivt att branden var anlagd?”

Ut redaren nickar. ”Med tanker på hur fort elden spridit sig har någon form av tändvätska varit inblandad, säkerligen med benägen hjälp från den förbannade julgranen. Den blev säkert rena rama fyrverkeriet. Var säkert snustorr vid det här laget – man kunde lika gärna ha stjälp ut en hög med fnöske på golvet. Sedan var det bara en tidsfråga innan bom, hela härligheten stod i lågor.”

”Hur lång tid kan det ha tagit?” frågade Gislingham medan han antecknade frenetiskt.

Brandutredaren rätar på sig. ”Innan det var övertänt? Tre minuter? Kanske till och med mindre.” Han gör en gest mot trappan. ”Att döma av hur det förkolnats skulle jag gissa att de hade någon form av girlang virad runt trappräcket också. Järnek eller något. Som förstås också hunnit torka fullständigt och blivit en perfekt stubin. Snacka om dålig tajming. De skulle ju säkert ha tagit ner alltihop i morgon, eller hur?”

Gislingham ser oförstående ut. ”Just det ja”, säger han sedan. ”Trettondagsafton. Fan, det hade jag glömt.”

Hans eget hus är smyckat som rena skyltfönstret, för Janet ville att Billys första jul hemma skulle bli speciell. Gislingham kommer att få vara upp hela natten.

Ingen utväg av Cara Hunter

Bokens första mening: Fy fan för julen.
Antal sidor: 333
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: 2020

Andra som bloggat om boken är Kapprakt, Jennie och Lotten.

Du kan köpa boken via Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.


Och snälla. Kontrollera dina brandvarnare. Det är en av de billigaste livförsäkringar en kan ha. Mitt tips är att ta hjälp av tjänsten Aktiv mot brand från MSB. Då får en ett påminnelse-sms om att kontrollera brandvarnarna en gång per år, eller oftare om en väljer det. Kostar gratis.

(Det här inlägget har lästs 376 gånger.)