”Jag ljuger bara på fredagar” av Mats Berggren

Från baksidan:

”För morsan får jag vara ute så här länge!”
”Bo hos henne då”, skrek farsan. ”Gör det. Bo hos henne Om det nu är så jävla bra där.”
”Jamen, visst”, sa jag. ”Då gör jag det.”
Jag tog väskan, slet på mig jackan, tryckte ner fötterna i kängorna och rusade ut utan att knyta dem.

Alexander har bott varannan vecka hos mamma och pappa i många år. Hans båda hem är ganska olika, men det tycker han inte är något problem, för honom är det självklart.

Efter en turbulent helg blir föräldrarna osams om vilka regler som ska gälla. Med ens kryllar det av konflikter som de har dolt för honom – om hur det var när han var liten, om hur det är i den andras hem, om hans framtid.

För Alexander blir det en chock som sätter hela hans trygga liv i gungning.

Mitt i deras bråk söker han sin egen väg – samtidigt som han måste ta reda på varför Julia, skolans coolaste tjej, plötsligt vill träffa honom.

Jag har verkligen längtat supermycket efter Mats Berggrens nya ungdomsbok, ”Jag ljuger bara på fredagar”. När den ramlade ner i brevlådan skuttade jag runt av lycka och jag fick verkligen hålla mig för att spara den till en dag när jag i lugn och ro kunde plöja boken i ett svep. Mina förväntningar var alltså, utan överdrift, skyhöga.

Alex går i nian och bor alltså växelvis hos sina föräldrar. På båda ställena finns en helt ny familj med nya syskon, och det har aldrig spelat någon roll var Alex befunnit sig – reglerna är desamma och föräldrarna har alltid visat upp en enad front i allt. När Alex efter en ff-fest (vars upptakt du kan läsa lite om här) blir avslöjad med att både dricka och ljuga, skruvas hela tillvaron för Alex. Plötsligt är hans föräldrar inte alls överens om vilka regler som gäller, och de drar sig inte ens för att dra igång ett jättegräl under Alex födelsedagsfirande.

När allt gammalt groll bubblar upp till ytan är det inte lätt för Alex att manövrera sig genom vardagen, absolut inte som det visar sig att hans föräldrar har mycket skilda åsikter om vilken gymnasieinriktning han bör välja – en som ger de bästa förutsättningarna för vidare studier, eller en som fokuserar på det Alex gillar mest, även om det mest troligt inte leder till något jobb?

Och hur kan det komma sig att Julia, skolans coolaste tjej, plötsligt vill hänga med honom?

”Jag ljuger bara på fredagar” är inte en bra ungdomsbok. Det är en helt otroligt jävla skitbra ungdomsbok! Jag har aldrig haft några som helst författardrömmar, men när jag läser ”Jag ljuger bara på fredagar” kommer jag flera gånger på mig själv med att tänka ”åh! Så där skulle jag vilja kunna skriva…” Jag tycker om miljöerna och människorna, jag kan se händelserna utspelas framför mig och det känns inte alls som att läsa en bok, utan mer som att Alex sitter bredvid mig i soffan och berättar. Det här är Alex bok, en bok om en helt vanlig tonåring med ett helt vanlig liv och helt vanliga bekymmer.

Jag gillar Berggrens lågmälda sätt att väva in berättandet, läsandet och skrivandet. Det är inte alls det boken handlar om, men ändå är det det jag kommer bära med mig. Att Alex pappa i hela sitt liv velat bli författare och själv är en hängiven läsare som låter sina böcker ligga framme lite här och lite där, men att han aldrig pushat Alex till läsning, utan låtit honom hitta den själv får mig att småle igenkännande. Jag älskar hänvisningarna till Lorcas dikter, hur de är som bilder, ”stämningar att vila i”. (Åh!) Och när Alex är på öppet hus på Fryshuset och inser att han skulle kunna umgås hela dagarna med människor som känner en lust till skrivandet som liknar hans, och att det skulle vara som att andas frisk luft efter det kvävande högstadiet, då önskar jag att jag fick pracka den här boken på varenda tonårig kille som kommer nära biblioteket.

För det här är en bok som absolut inte bara passar dem som redan gillar att läsa eller rent av skriver själv. Det här är en bok för alla dem som inte riktigt vet vad de vill göra med sitt liv, en bok för dem som gillar att festa eller spela fotboll. Det är en bok för dem som lever i en kärnfamilj och dem som har skilda föräldrar. Det är en bok som passar bokslukare likaväl som dem som helst inte tar i en bok ens med tång.

Kort sagt, ”Jag ljuger bara på fredagar” är en bok för alla. Läs den!! Du kan ju alltid börja på provläs, där du får de första sidorna som smakprov.

(Det här inlägget har lästs 3691 gånger.)