Smakebit på søndag – Natten
Han slöt ögonen, som för att fly tiden. ”Du förstår inte”, sa han förtvivlat. ”Du kan inte förstå. Jag räddades genom ett mirakel. Jag lyckades ta mig tillbaka. Varifrån hämtade jag styrka? Jag ville återvända till Sighet för att berätta för er om min död, så att ni skulle kunna förbereda er medan det ännu finns tid. Att leva? Jag bryr mig inte längre om att leva. Jag är ensam. Men jag ville komma tillbaka och varna er. Det är vara det att ingen lyssnar på mig …”
Det här var någon gång i slutet av 1942.
Senaste kommentarerna: