en ständig tsundoku med abibliofobi
Anna och Francesca är alltså tretton år, snart fjorton. Vi träffar dem i början av sommaren 2001, följer dem genom sommarvärmen, badandet och flirtandet, in i höstmörkret, genom vinterrusket och ut på andra sidan, till sommaren 2002. Trots att man ser Elbes kontur bara några kilometer bort är det ett helt annat klimat på Via Stalingrado – här är det stålet som styr, som ger och tar, som är hela livsnerven.
Läs mer
När Maria blir Tzia Bonarias själabarn tar hennes liv en ny vändning. Från att ha varit den fjärde dottern till en ensam kvinna som fler än en gång högt och ljudligt berättar för alla – även Maria – att det gott och väl hade räckt med tre blir hon det enda barnet hos en ensam kvinna med massor av kärlek. Tzia Bonaria arbetar som sömmerska, och Maria hjälper henne så klart, liksom hon och alla andra i det lilla samhället på Sardinien hjälper varandra med allt från druvskörden till att begråta deras bortgångna familjemedlemmar.
Läs mer
Senaste inläggen från bokbloggar jag följer:
Senaste kommentarerna: