Uppsamlingsheat III

En dag möter Erik Magdalena, den nya tjejen i skolan. Han känner direkt en samhörighet med henne och blir störtförälskad. Men det är något konstigt med Magdalena. Hon ser på honom på ett konstigt sätt, som om det är något annat mellan dem, som att hon har känslor men inte är kär. Så kommer den där hemska kvällen när Erik ser Magdalena styra ut sin morfars lilla båt i stormen… ”Svarta sekunder” av Britt Engdal är en kort och lättläst berättelse med många bottnar. Eriks känslor ställs mot Magdalenas hemlighet, och upplösningen får mig faktiskt att rysa och håren på mina armar att stå rakt upp.

Jag fortsätter på färgtemat och låter nästa bok vara Maud Mangolds ”Svart glas”. Av någon outgrundlig anledning placerar jag alltid Mangold i Storbritannien, och av den anledningen tycker jag ofta att hennes personer och platser har lite lustiga namn. Sen kommer jag på att de så klart är svenska. Jag menar, Bengtsson är väl inte det vanligaste namnet i Storbritannien. I alla fall. ”Svart glas” var en av de böcker vi hade uppe för diskussion under bokpratsmötet tidigare i höst, och jag blev lite nyfiken. Umbra flyttar med sin konstnär till mamma till kusten i ett hus som bytt ägare lite väl ofta. Och snart börjar saker och ting hända. Det låter i huset om nätterna, och Umbra upptäcker att de inte är ensamma i det gamla huset. Där finns en liten kurande varelse, Isa, så ljus att hon nästan är genomskinlig, med vitt trassligt hår och långa, nästan ödlelika fingrar. Vem är hon och var kommer hon ifrån? Var finns hennes föräldrar? Är det ingen som saknar henne? Det är spännande och jag sugs verkligen in i berättelsen. Samtidigt är det inte så där gastkramande läskigt som en del böcker lätt kan bli, utan mer lite mysrysligt, sådär.

Sen blir det lite fantasy. Alex och Corinthia har växt upp hos den snälle värdshusvärden Bödvar i byn Vildforne. En kväll kommer en främling till byn, en eldmagiker, och han inser snart att de båda föräldralösa syskonen inte är vilka som helst, utan eldmagiker med krafter utöver de vanliga. Eftersom Eyrvandir, landet där de bor, hotas av både jättar, drakar och svartalver tar han med sig barnen till Nasheim för att lära dem mer om deras krafter. ”Alex och Corinthia” är den första boken i serien Den eviga eldens magi av Patrik Bergström. Det är en riktig fantasybok som passar dem som redan upptäckt serier som Alamandrarna och behöver en liten utmaning. Dessutom gillar jag namnen på platserna. De är typiska fantasynamn, vilket är bra, men kan vara lite svåra för en ovan läsare att lägga på minnet men kan vara just en sån utmaning man behöver för att levla upp i läsandet.

Den absolut skönaste barnboken jag läst i höst är ändå Kerstin Lundberg Hahns ”Skuggan i väggen”. Det är lite samma upplägg som ”Svart glas”, men ändå helt annorlunda. Micke (Mikaela) flyttar med sin mamma till Norrland två veckor före skolavslutningen. I Mickes rum är det en skugga på väggen, och utan att Micke riktigt vet hur det går till kommer hon på sig själv med att prata med skuggan. En av tjejerna i Mickes nya klass berättar att där bodde en flicka som drunknade i älven, och att det var någon som knuffade henne. Efter det börjar konstiga saker att hända – helt plötsligt tänds ljuset mitt i natten, Mickes bokhylla vräks omkull och när hon har två kompisar på besök hörs plötsligt hasande steg från den tomma övervåningen… Är det någon där som vill Micke något? Är det den döda flickan? Micke börjar ställa frågor till skuggan i väggen. Och hon får svar… ”Skuggan i väggen” är en tokspännande bok som jag bara älskar! Jag är superglad över att den köptes in på bokpratsmötet i november, för tusan vad den här boken kommer att lånas!!

(Det här inlägget har lästs 4169 gånger.)