Bokalfabet 2.0 – U

Vi tuffar vidare i alfabetet och har nu nått till bokstaven U (som i underbar).

Dessutom verkar det bli den sista bokstaven på ett tag, istället ska Enligt O bjussa på en julkalender varje dag fram till ju. Kul!

Men nu är det alltså U som gäller:

Undantag är en låt av Bo Kaspers Orkester, och första raden i refrängen får mig att tänka på ”Du & du & du” av Per Nilsson. Och nu ska jag erkänna något som nästa är det värsta en gymnasiebibliotekarie kan säga: jag har aldrig läs något av Per Nilsson. Inte en endaste en. Nada. (Så kommer jag på att jag faktiskt läst den där boken han skrev tillsammans med Katarina Kieri, men det räknas nästan inte.)

Ungdomsböcker läser jag en hel del av, både för att kunna göra mitt jobb och för att jag tycker det är bra. När jag själv var i rätt ålder läste jag dem däremot inte. Jag var en sån där som hoppade direkt på vuxenböckerna i allmänhet, och fantasy i synnerhet. Något jag nästan inte alls läser numera. Förutom de kvällar när jag är på extra myshumör, plockar fram Triologin ur bokhyllan och bläddrar på måfå tills jag hittar en figur eller ett kapitel som jag vill bli påmind om. Den samlingen är min precious, den.

Ungefär här tar jag en liten paus i bloggskrivandet och läser lite samtidigt som jag äter lunch. ”Stalins kossor” ska jag liksom ha läst klart till i morgon, och mitt läsande har gått lite på sparlåga senaste veckan.

Underligt är att jag vet så himla lite om Baltländerna, och även om Finland. Jag har ju ändå läst en del historia, men t.ex. Baltutlämningen vet jag inte mycket om, inte heller om det finska vinterkriget. Nutidshistoria är sällan prioriterat, och absolut inte sånt som hänt alldeles nära oss själva rent geografiskt eller som vi till och med varit inblandade i på ett negativt sätt. ”Flyktfåglar” av Charlotte Cerps lånade jag en gång av en kompis, men jag hann aldrig läsa den utan fick lämna tillbaka den oläst. Är lite sugen på den igen nu.

Ute är det fortfarande ingen snö, fastän vi passerat första advent och skriver den första december på torsdag. På fredag drar den årliga julmarknaden på Jamtli igång, och jag hoppas jag tar mig dit även i år. Jamtli, som är så mycket mer än Jämtlands museum, har också en förlagsdel som ger ut böcker, och en bok som jag önskade mig och fick i julklapp ifjol är ”De gåtfulla Överhogdalsbonaderna”, en tokfin bok om de tusen år gamla textilbonaderna man hittade i början av 1900-talet och som finns att se på Jamtli. De är helt sagolika, och har du vägarna förbi Östersund, stanna och ta dig tid att se på dem!

En person med förnamn på U är Ulrika i Västergöl från Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Jag minns henne inte så mycket från böckerna som från filmerna, där hon gestaltas på ett rent fantastisk sätt av Monica Zetterlund.

Till sist en bok som är udda, hm, det får nog bli ”Urminnes tecken” av Kerstin Ekman. Det är inte alla böcker som handlar om skrömta och deras tillvaro, och där berättandet blir mer på riktigt än en saga. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – Kerstin är bra, hon!

(Det här inlägget har lästs 3094 gånger.)