Boksamtal is the shit!

Anna på Bokcirkus funderar lite kring hur vi läser bokbloggar.

Sen jag upptäckte Google Reader för några år sedan har mitt bloggläsande ökat med många hundra procent. Just bokbloggarna har jag delat upp under två olika rubriker – ”Böcker och läsning”, samt ”Att kolla upp”. Under den förra hamnar de bloggar jag kontinuerligt läser och gillar, och just nu är det 47 olika bloggar med där. Alla är inte längre så aktiva, men jag har gillat dem alla så mycket att jag är livrädd för att missa om de kommer igång igen. Den här kategorin kollar jag genom minst en gång per dag, och beroende på vem som skrivit och vilken rubrik det är klickar jag mig vidare och läser hela inlägget.

Under ”Att kolla upp” lägger jag nya bekantskaper, oavsett ämnesområde (även om det såklart är mest bokbloggar), och när en blogg har någonstanns mellan tio och tjugo olästa inlägg läser jag dem för att känna in om det är en blogg för mig. Ibland blir det en kortvarig relation, ibland går de direkt vidare till ”Böcker och läsning”; och ibland fastnar de där. Just nu är det 32 bokbloggar som väntar på besked.

Visst kan det vara lite otympligt ibland att det är så många bloggar, men jag gillar verkligen att läsa andras tankar och funderingar om böcker och läsning, så det är helt klart värt det! Och jag läser alla rubriker, även om jag inte klickar mig vidare till bloggen för att läsa inlägget. Det där med att markera alla som lästa helt osett klarar jag liksom inte riktigt av. Tänk om jag missar ett superboktips eller en ny tanke som vänder upp och ner på något jag har trott?

Och vad vore bokläsandet utan andras tankar och idéer? Boksamtal is the shit!

(Det här inlägget har lästs 3218 gånger.)