Kategori: Roman

Americanah av Chimamanda Ngozie Adichie

”Americanah” av Chimamanda Ngozie Adichie

”Americanah” är en sån där bok som har stått i min bokhylla ett bra tag. M i Soppsällskapet (vår kompisbokcirkel) läste den för ett bra tag sen och älskade den, och jag har spanat på den sen dess. Men det jag inte riktigt förstod och som bet sig fast, var hur M hakat fast i det där med håret. Att varje gång hon såg en kvinna med t.ex. Michelle Obamas frisyr blev hon halvt förbannad. För oss i Soppsällskapet var det en total nyhet att afrikanskt hår inte ser ut på det sättet, om det inte är rejält och brutalt behandlat. Men varför M fastnade på just det förstod jag inte.

Läs mer

Tematrio – Tanter och farbröder

På måndagar är det som bekant Lyrans Tematrio som gäller i bokbloggvärlden, och så här skriver hon idag: ”Många böcker har relativt unga huvudpersoner, men ibland dyker det upp en del tanter och farbröder i böckerna. Just nu läser jag faktiskt två romaner som både åtminstone delvis utspelar sig på ålderns höst. Berätta om tre bra böcker där det finns minnesvärda porträtt av lite äldre personer!”

Läs mer

”Min katt Jugoslavien” av Pajtim Statovci

Vi får i Finland följa Bekim, en ung man med en söndertrasad relation till sina föräldrar, när han i sitt sökande efter kärlek och närhet gör så gott han kan. Han köper en orm (kungsboa) och de två lär sig uppskatta varandra. Så en kväll på en krog möter han Katten, som följer med honom hem och flyttar in. I början är allt frid och fröjd, men efter ett tag börjar katten ställa krav, klanka ner och så småningom rent av misshandla Bekim. I mitt huvud är den där katten ingenting annat än en partner i en felskruvad relation, en sån där person som hittar en annan människas svagheter och utnyttjar dem så länge det betalar sig.

Läs mer

”En spricka i kristallen” av Cecilia von Krusenstjerna

”En spricka i kristallen” är en skönlitterär text, även om det självklart är svårt att bortse från likheterna med Cecilia (som gift von Krusenstjerna) Gyllenhammars eget liv och uppväxt. Jag har läst i en intervju att hon på en fråga om varför hon valt att skriva om människor i samma samhällsklass som hon själv kommer från svarat att hon inte alls menat att beskriva sin familj, men att hon skrivit om det enda hon känner till. (Länk till intervjun finns längre ner.)

Läs mer

”Älskaren” av Marguerite Duras

Det är en kort berättelse, men den är så fragmentariskt berättad att det tar ett bra tag innan den tar tag i mig. Jag har svårt att sätta ihop bilderna till en helhet, och förstår inte alls vad sidospåren med minnesbilder av modern och bröderna har att tillföra under läsningens gång.
Och ändå.
Ändå är det något med berättelsen som suger tag. Som drar mig med. Och det är inte berättelsen om älskaren, mannen från Cholen, och deras relation som man inte riktigt vet om den är kärlek eller bara en passion som bygger på det förbjudna. Det som suger tag är allt det andra. De små glimtarna av miljön, av djungeln, hettan och Floden.

Läs mer

”Stål” av Silvia Avallone

Anna och Francesca är alltså tretton år, snart fjorton. Vi träffar dem i början av sommaren 2001, följer dem genom sommarvärmen, badandet och flirtandet, in i höstmörkret, genom vinterrusket och ut på andra sidan, till sommaren 2002. Trots att man ser Elbes kontur bara några kilometer bort är det ett helt annat klimat på Via Stalingrado – här är det stålet som styr, som ger och tar, som är hela livsnerven.

Läs mer

”Själamakerskan” av Michela Murgia

När Maria blir Tzia Bonarias själabarn tar hennes liv en ny vändning. Från att ha varit den fjärde dottern till en ensam kvinna som fler än en gång högt och ljudligt berättar för alla – även Maria – att det gott och väl hade räckt med tre blir hon det enda barnet hos en ensam kvinna med massor av kärlek. Tzia Bonaria arbetar som sömmerska, och Maria hjälper henne så klart, liksom hon och alla andra i det lilla samhället på Sardinien hjälper varandra med allt från druvskörden till att begråta deras bortgångna familjemedlemmar.

Läs mer