Den första i en lååååång rad…

Det ligger en spade på min oklippta gräsmatta. Jag vet att jag kommer att svära över klippningen nästa gång, eftersom det redan nu gått alldeles för lång tid sen senast. Spaden ligger bredvid en säck plantjord och en klematisplanta som skulle mått bäst av att ha blivit nergrävd före midsommar. Vid växthuset står ett helt gäng med sommarplantor och bönar och ber med hängande blad om att få stoppas ner i krukor, riktiga krukor med jord och gödning, och i växthuset håller tomatplantorna på att anta slingerväxtformat eftersom jag inte bundit upp dem.

Det har varit lite… annorlunda den här försommaren. Jag har inte brytt mig om trädgård, blommor och växthus överhuvudtaget, varken hemma eller i Stugan. Vet inte riktigt varför, men det har ju varit lite turbulent på jobbet på slutet, och så har P varit in på sjukhuset ett par omgångar.

Men nu bor vi i Stugan, och idag har jag haft min första riktiga semesterdag. Och vilken dag det har varit!

Sov länge, länge, vaknade inte till liv förrän P kom och väckte mig vid halv tio. Solen sken, luften var varm redan då, så jag tog tidningen, filen och min kaffekopp och gick ut. Så skönt det är att äta frukost ute! Sen började jag snegla på den där spaden. Jag borde ju verkligen gräva den där planteringsgropen. Men solen då?

Äsch! Eftersom klockan var så mycket var det ju inte lönt att börja med något sånt, snart lunch ju! Gick alltså in, tittade på bokhögen och plockade med mig den bok jag har sparat i veckor till min första semesterdag. ”Ljudet av ditt hjärta”. Stephenie Meyer. Twilight. Varulvar och vampyrer. Myyyyyys…

Tog med boken, letade rätt på den varmaste plätten på tomten och slog mig ner i solstolen. Så sjukt skönt att sitta i solen och värmen, med en bra bok, läsa lite, sola lite, filosofera lite, somna lite… Fram emot lunch masade jag mig upp på altanen, tuttade grillen och brände på lite korv och efter maten var det dags igen. Tittade inte ens åt spaden, gräset och allt det andra, bara sjönk ner i stolen och fortsatte på den inslagna vägen.

Vid fyra började solen strila genom björkarna och jag gick in istället. Middag och kväll har jag sen spenderat med P, svärmor och svärfar, timmar av prat, skratt och bara närvaro.

Det har varit en rent fantastisk semesterdag. Och det är bara den första i en lång rad av semesterdagar.

Och spaden på gräsmattan ligger kvar. 🙂

(Det här inlägget har lästs 3225 gånger.)