”Galgbacken” av Ewa Christina Johansson

Det är midsommarafton och Lykkes stora släkt med mostrar, morbröder och kusiner är som vanligt samlade för att fira tillsammans. Lykke känner inte alls för att hoppa säck eller spela kubb, utan vill mest bara vara för sig själv. Eller ja, egentligen vill hon att mobilen ska ge något endaste livstecken från sig, men den är knäpptyst. Inte ett samtal. Inte ett mess. Ingenting.

Det enda som gör henne glad är när hennes favoritmoster Teddy ger henne en försenad födelsedagspresent. Lykke smiter från firande för att få öppna paketet i fred, och däri ligger en liten silverberlock som Lykke vet att moster Teddy fått efter mormor. På berlocken är orden ”in aeternum” inristade, Lykke vet att det är latin men minns inte vad det betyder. Hon trär berlocken på sitt armband, och sedan börjar hon gå mot en skithög kulle med ett … torn eller något.

När hon kommer närmare får hon för sig att det plötsligt står en galge på kullen, en sån som man hängde människor i förut, men när hon kommer upp ser hon att det bara är ett rangligt utsiktstorn. Då börjar berlocken plötsligt gunga där den hänger på Lykkes arm, och ju närmare tornet hon kommer, desto mer rör sig berlocken. Och så hör hon plötsligt hur någon viskar bakom henne…

Herregud vad jag älskar Ewa Christina Johanssons böcker! Hon lyckas som så ofta skriva en bok som passar både mellan- och högstadiet och som är lagom läskig. Jag gillar också den här flirten med det övernaturliga, men inte för mycket utan det kanske skulle kunna vara sant. Och det vet vi ju att midsommarafton är den mest förtrollade natten på hela året… Jag brukar ofta använda ”20 över 7” när jag bokpratar, och den här kommer jag definitivt att använda mig av många gånger!

Utdrag ur boken:

Då fick berlocken verkligen liv. Den spann, runt, runt och till sist blev jag tvungen att hålla fast den med andra handen för att den skulle sluta. Metallen var varm mot min hand, men till och med när jag höll fast den kände jag hur den försökte snurra. Den var som ett levande väsen som försökte komma loss ur mitt grepp.
In aeternum.
Den här gången kom orden kristallklart. Det var ingen tvekan. Jag hörde viskningen lika tydligt som om någon stått bakom mig och viskat i mitt öra.

Du kan köpa boken här, här eller här, och här kan du lyssna på den.

Andra som skrivit om den är Ge mig boken!, Barnens bokklubb och Jennies boklista.

(Det här inlägget har lästs 2849 gånger.)