”Hoppas” av Åsa Anderberg Strollo

När Jonnas mamma ett par dagar före jul än en gång sviker får Jonna nog. Hon tar jackan och skolväskan och drar till Stockholm, tänker att hon ska skaffa jobb och bostad och rädda sig själv. Men ingenting blir som hon vill, och livet som hemlös är också krångligt. Förbannat krångligt.

Helt plötsligt har Jonna ingenting – inget tak över huvudet, inga pengar, ingen mat. Istället blir hon tvingad att försöka hitta en skyddad plats att sova på, ett soprum eller, om hon har tur, oupptäckt i en buss. Hon hittar mat i soporna och plankar in på Eriksdalsbadet för att kunna duscha. Och hon hittar Alex, Niki och Elina, alla tre unga tjejer som slutat hoppas för länge, länge sen. Som insett att samhället inte har något att erbjuda dem som redan hamnat utanför. Som försöker klara sig själva på de enda sätt de kan.

Jag var ju väldigt förtjust i ”Bryta om” när den kom, jag pratade ut den till allt och alla, fick SV-lärarna att köpa in två klassuppsättningar av den och var helt överlycklig när jag fick Åsa att besöka Parkskolans elever. I våras fick jag så nys om att hon skulle ge ut en bok med ett snarlikt tema, och när jag fick möjlighet att lägga vantarna på ett recensionsex från Gilla Böcker tvekade jag inte en sekund.

Och ”Hoppas” är precis lika bra som ”Bryta om”. Den kommer lika otäckt nära, kryper in under huden och tar plats, pockar på och lämnar mig aldrig i fred. Jag känner hur mitt undermedvetna plockar fram information och fakta jag har sedan tidigare, intervjuer med Roslund & Hellström (”Flickan under gatan”) och bilder ur dokumentärer jag sett. När jag under helgen efter avslutad läsning går genom Centralstationen, besöker butiker i Gallerian vid Sergels torg och åker runt i tunnelbanan kan jag inte låta bli att titta efter Jonna eller någon av de andra tjejerna, försöka få dem att förstå, försöka ge dem något att hoppas på.

För ”Hoppas” är en bok som berör, det är en bok som kommer att vara med mig länge och en bok som många vuxna skulle behöva läsa. Bra gjort, Åsa! Du har än en gång givit röst åt svaga och utsatta ungdomar. Och jag ska göra allt jag kan för att få så många som möjligt att ta del av den.

(Det här inlägget har lästs 3155 gånger.)