Ja, just det ja

Jag har i några veckors tid effektivt nonchalerat det faktum att jag har en trädgård. Hemma hos oss är det inte mycket bevänt med den (än), och jag har lugnt kunnat luta mig tillbaka i en stol på altanen, med en kaffekopp i ena handen, solglasögon på och en öppen bok i knät. I bakgrunden har jag hört gräsklippare, skruvdragare, en och annan svordom, och jag har lett i mjugg, tagit en stor klunk till och vänt blad.

Men.

Vi har ju en Stuga också. Som inte fått gräset klippt överhuvudtaget i år. Där jag inser att jag aldrig klippte häcken ifjol och där ogräset i trädgårdslandet fick mig att fundera över om jag hade dill kvar.

Så vad göra? Naturligtvis det viktigaste först.

Och sen har jag pratat snällt med gräsklipparen (och svärfar), haft besök av svärmor (och som genom ett under hade jag ett rent trädgårdsland när hon gick) och nu funderar jag på att gå och surra lite med grannen. Han med den elektriska häcksaxen.

Kan bara inte dela några bilder på förödelsen, det får bli en på Hoppe Hare som höll mig sällskap under grillningen igår istället.

(Eller, ja, jag kan väl erkänna att han sitter mitt på gräsmattan. Så såg det alltså ut…)

(Det här inlägget har lästs 3740 gånger.)