Jag tänker på Österrike

Jag lyssnar just nu på en spänningsroman, ”Kommer aldrig mer igen” av Hans Koppel. Ni vet, den pseudonym som Petter Lidbeck använder när han skriver vuxenböcker.

Det är spännande, krypande och otäckt, precis som en riktig spänningsroman ska vara.

Men.

Jag börjar känna mig lite jävligt äcklad av alla dessa fruktansvärda sexscener. Jag fattar inte grejen? OK, de första köper jag, ett par till också bara för att vi verkligen ska förstå psykologin bakom. Som för att verkligen understryka nedbrytningens ideologi.

Men sen?

När jag har lyssnat på tre fjärdedelar förstår jag faktiskt allt det där utan att behöva höra hur han kör ner kuken i halsen på henne. Det blir bara alldeles för mycket.

Och istället för att fängslas (haha, ironiskt skratt) av en bra bok känner jag hur jag bara slutar lyssna och istället tänker på den där intervjun jag såg på Skavlan med Natascha Kampusch i vintras och hur en man som Joseph Fritzel egentligen fungerar.

När verkligheten kan vara så jävlig tycker jag faktiskt inte att det behövs i litteraturen.

(Det här inlägget har lästs 3196 gånger.)