Tisdagstrion – Öar

Tisdag och dags för trio! Helena på Ugglan & boken ger oss varje tisdag ett ämne att tolka på valfritt sätt, och idag är det alltså Öar.

Öar. Jag skulle vilja vara lite lokal och till exempel nämna Lubbe Nordström (som enligt sägnen här ska ha varit den som myntade begreppet ”Bottenhavets pärla” om Ulvön), Aksel Lindström eller Laura Fitinghoff. Men det känns lite krystat, inte minst för att jag ännu inte läst Aksel Lindström, och inte hjälper det att den enda kopplingen till öar jag kan göra med Laura Fitinghoff är att barnen från Frostmofjället fick kämpa sig fram i snöstorm med Gullspira genom ödemarken…

Nej, det blir tre säkra kort istället:

Laxness ”Fria män” är en bok jag läste för flera år sedan, men som ständigt bubblar upp i mitt medvetande. Jag valde den för att komma ikapp med flera utmaningar, eftersom jag fick en klassiker, nobelpristagare och nordisk läsning i en enda bok. Som ett Kinder-ägg! Själva handlingen har dock inte mycket Kinder eller annat sött över sig, det är isländskt kargt, mörkt, kallt, blåsigt och väldigt mycket snö. Kallt. Och mörkt. Sa jag kargt?

”Nattfåk” brukar kunna dyka upp i olika sammanhang hos mig, just för att det är den första boken av Theorin som jag läste, och för att den är helt galet spännande och fantastiskt krypande uppbyggd! Jag var till fjälls i helgen, och under söndagens skidtur såg vi hur det började blåsa upp långt bort över Norge. Mina tankar gick genast i Öland och den förblindande fåken. (Vi hann hem i tid. Stormen kom inte förrän flera timmar efter att vi kommit hem till kusten igen.)

Den sista boken i min trio är en av de bästa spänningsromaner jag läst: ”Patient 67”, eller ”Shutter Island”, som den heter i original. Berättelsen bjuder på så många twistar, hemligheter och frågetecken att jag fortfarande inte är helt säker på hur det egentligen hänger ihop…

(Det här inlägget har lästs 1518 gånger.)