Jag har inte tid, jag har en hobby

Igår frågade Ord och inga visor om huruvida det är normalt eller inte att prioritera läsningen i första hand, och låta andra saker – som städning och tv-tittande – gå i andra hand. Vad jag tycker är väl inte svårt att förstå?

Vad jag däremot kan ha svårt att (i alla fall i perioder) förstå är människor som säger sig sakna tid till läsning. Och då menar jag inte dubbelarbetande småbarnsföräldrar, taxi skjutsande tonårsditon eller människor med en stor hobby. Jag skulle aldrig kunna sakna tid till läsning. (Alltså, jag vill ju alltid har mer tid till läsning, men jag skulle aldrig kunna säga att jag inte har tid att läsa överhuvudtaget.)

Jag ser, precis som Jessica och så många andra med oss, på läsningen som the shit, det jag vill lägga tid på. När maken zappar runt hejvilt mellan alla möjliga olika kanaler brukar jag nojsa ner mig bredvid honom i soffan under en filt – med en bok. Sen kan jag väl såklart titta upp ibland och falla in i en diskussion om något på tv:n, men lika ofta kan vi istället hamna i en diskussion om något jag läser.

Många ser istället på läsning som det totala ”beviset” på att man slappar – man har tid att läsa. Jag tycker så klart det är ett udda sätt att se på saken, alla har vi ju samma antal timmar per dygn, det är vad vi väljer att lägga dem på som skiljer. Nej, jag följer nästan inga tv-serier. Elitserien är egentligen det enda undantaget. Jo, jag har ett givande liv ändå. Nej, jag står inte i timmar i köket och bakar eller fixar gourmetkäk varje dag. Jo, vi äter vi också. Nej, jag spelar väldigt sällan Wordfeud, Angry birds eller Sudoku på mobilen. Jo, jag har de tre spelen inlagda. Nej, jag är inte aktiv i någon idrottsföreningen. Jo, jag tränar och rör på mig regelbundet ändå. (Ofta med en ljudbok i mp3-spelaren.) Nej, jag bildgooglar väldigt sällan ”söta katter” eller ”monstertrucks”. Jo, jag har en fullt fungerade bredbandsuppkoppling. Som synes.

Jag hör många som säger att de bara läser när de inte har något annat att göra. När alla andra utvägar är tömda, liksom. Vilket är konstigt bara det – har man en hobby får man ju väldigt sällan den känslan. Men det som jag kan bli mest förvånad över är att de flesta människor inte ser läsning som en hobby. Flugfiske – hobby. Scrapbooking – hobby. Träna fotbollstjejer – hobby. Pumpa pudersnö – hobby. Spela golf – hobby. Läsning – slappmode. Internetsurfning – slappmode. Slaviskt följa Top Model – slappmode. Är det det som är grejen? Inte att folk inte har någon hobby – utan att de inte förstår att slösurfandet faktiskt också kan vara en hobby och vågar stå för det?

Jag menar, en hobby är ju per definition en fritidssysselsättning, dvs den tid vi inte lägger på arbete eller andra ”måstegrejor” (kolikbarn, matlagning, skjutsa tonåringar, nödvändigt underhåll av hus och hem) utan har fri tid till annat. Den tid som är kvar av dygnets tjugofyra timmar och som vi själva kan välja hur vi vill spendera.

Jag vill läsa, alltså är läsandet är ju min hobby. Det står jag för. Och därför ser jag till att lägga så mycket som möjligt av min fritid på just läsandet, precis som vilken flugfiskefantast som helst som kan sitta i timmar för att binda en fluga. Det är inget jag passivt slappar mig genom – varje bok är en resa, ett äventyr som ger mig nya insikter. Varje bok bearbetar jag – genom bloggning ibland, genom bokprat ibland, genom livliga diskussioner ibland. Jag samlar erfarenheter och skapar bilder för att fylla mina kunskapsluckor med.

Jag skulle nog också kunna tycka att det vore kul att pillra på med små fjädrar och binda flugor eller börja spela golf. Men jag har inte tid, Jag har nämligen en väldigt tidskrävande hobby…

(Det här inlägget har lästs 2887 gånger.)