Jag rör mig tyst som en ninja…

Klockan fyra varje dag inträffar något magiskt på mitt jobb. Sexton noll-noll stänger Parkbiblioteket, jag låser dörren, sätter upp den lilla gardinen i fönstret och släcker alla lampor. Och plötsligt befinner jag mig inte i ett bibliotek längre!

En timme tidigare var här fullt med elever vid datorerna, några som slappar i tidningshörnan, grundskoleelever som mellanlandar på väg hem och ett par av folkbiblioteksbesökarna som strosar runt. Liv! Rörelse! Vibrationer!

Men klockan fyra förändras allt. Plötsligt är allt så tyst. Inget smattrande på tangentbord, inget prassel med tidningar, inget surr och fnitter, ingen mobil som ringer i ett hörn någonstans. Bara… tyst. Tomt. Ödsligt.

Den tid som är kvar av min arbetsdag när jag stängt biblioteket är det tänkt att jag ska använda till planeringstid, eller inre tjänst, som det heter på bibliotekariska. Ofta har jag lite svårt för det, huvudet är fullt av intryck från dagen, tankar och idéer snurrar runt och att sätta sig ner och läsa det där intressanta inlägget om upphovsrätt är nästan detsamma som bortkastad tid.

Istället passar jag på att smyga runt i dunklet bland hyllorna – städa lite här, plocka lite där. Jag hittar böcker att tipsa mina besökare om i morgon, och framförallt hittar jag böcker som får följa med mig hem

Jag tror jag har en bra lässommar framför mig.

Och i morgon klockan åtta får biblioteket vakna till liv igen.

(Det här inlägget har lästs 2935 gånger.)