”Jordgubbsbarnen” av Sara Olausson

Från förlaget:

Maria och hennes bror Gabriel bor i ett land nära oss. Familjen har inte mycket pengar, men deras fröken är snäll och de har hittat en hund som får gulliga valpar. Om bara inte torkan hade slagit till, om bara inte Gabriel ramlat ner från taket, om bara inte sjukhusräkningen varit så dyr … Till slut har familjen inget val. Marias och Gabriels föräldrar lämnar sina barn och beger sig till Sverige, ett konstigt land i norr. Där ska de plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar så att de aldrig mer behöva oroa sig för någonting.

Sara Olausson kom för några år sedan ut med boken ”Det kunde varit jag”, som handlar om rumänska Felicia som Sara lär känna. Felicia är i Sverige för att tigga, och mellan de två växer en fantastisk vänskap fram. Läs den!

I år kom barnboken ”Jordgubbsbarnen” som också blev nominerad till Augustpriset. Eftersom jag inte längre jobbar med barnlitteratur blir det sällan jag läser något, och när jag gör det väljer jag med omsorg. ”Jordgubbsbarnen” (det är ett svårt ord att skriva, jag snubblar på tangenterna varje gång) var en sådan bok som jag hade kunnat välja, men som stod lite för långt ner på listan för att egentligen bli aktuell. Därför är jag otroligt glad över att den blev nominerad och att den på så sätt klättrade uppåt i prioriteringen.

Maria bor i en liten by tillsammans med mamma, pappa och storebror Gabriel. Eller, de är nästan lika gamla, Gabriel är född i januari och Maria i december, så varje år är de lika gamla i 27 dagar. Familjen bor i ett turkost hus med ett enda rum, där kök, vardagsrum och sovrum samsas om ytan. I stallet står Bobbi, som är pappas häst, och de två är o-skilj-aktiga. Även om familjen är fattig så har de det ganska bra ändå. Men mamma och pappa har svårt att få jobb, och när torkan slår till och Gabriel hamnar på sjukhus blir det för svårt för familjen. För att kunna betala sjukhusräkningen och ordna mat till barn och häst ser de vuxna ingen annan lösning än att åka bort och jobba.

De ska, som så många andra, åka till Sverige för att plocka jordgubbar. Där är nämligen jordgubbarna stora som äpplen! Det är i alla fall vad man säger till barnen, och Maria undrar hur ett ord som låter så fint kan vara så hemskt? Det betyder ju att Maria och Gabriel måste klara sig utan mamma och pappa. För även om farmor kommer dit och bor hos dem är det ju inte samma sak.

Jag tycker otroligt mycket om ”Jordgubbsbarnen”! Det är en finstämd berättelse som passar perfekt till högläsning. Det finns hur mycket som helst att prata kring i den: vår levnadsstandard i Sverige och i andra länder, den svenska socialförsäkringen och vem som har möjlighet att göra vilka val, bland mycket annat.

Jag tycker om att det är Maria som berättar och att hon ser saker och ting med ett barns ögon. Lyckan över en hund, glädjen över ett vattenmelontuggummi och önskan att lära sig simma, men också oron över föräldrarnas tysta diskussioner när de tror att barnen sover och känslan av litenhet när hela familjen kommer med häst och vagn fylld med skrot in till stan för att sälja metall.

Jag tycker också om att man kallar barnen för jordgubbsbarn. Att det, i alla fall ett litet tag, får finnas en känsla av något bättre. Tills någon äldre kommer och berättar att föräldrarna inte allt plockar jordgubbar. Det är lite som att få tro på tomten eller påskharen och att inte måste se sanningen i vitögat direkt.

”Jordgubbsbarnen” är en viktig bok, just för att den berättar om något vi ser varje dag, så ofta att vi nästan inte ser det längre. Jag hoppas att den kommer användas till högläsning i skolan, och jag önskar att den hittar hem till många familjer som tillsammans får läsa och prata om Maria, Gabriel och den människa som just nu sitter utanför affären och tigger. Det finns också en väldigt bra lärarhandledning till boken, som skulle gå att använda alldeles ypperligt även i hemmets lugna vrå.

Utdrag ur boken:

Sommarlovets andra dag blir inte riktigt som vi tänkt oss. Pappa säger att hela familjen ska åka till stan. Han spänner Bobbi för vagnen medan mamma gör matsäck. Jag och Gabriel får i uppgift att hämta några buckliga hinkar som står bakom huset.
– Vad ska vi med de här gamla hinkarna till?
– Samla skrot! svarar pappa. Hoppa upp i vagnen så åker vi.
Vi hade ju tänkt bada, men det är lika bra att badet inte blir av för jag har inte kommit på vad Iulia ska få för att lära mig simma.
Vi skumpar fram genom byn. En del hus står tomma för de vuxna har åkt iväg till andra länder för att jobba. De jobbar med att plocka jordgubbar. Barnen får åka till mormödrar och farmödrar eller andra släktingar och bo där tills föräldrarna kommer tillbaka. Gissa vad såna barn kallas? Jordgubbsbarn. Jag tycker det låter fint men sorgligt, som ledsna barn med jordgubbshattar.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson

Bokens första mening: Vi bor i en helt vanlig by.
Antal sidor: 125
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2019

Andra som bloggat om boken är Klara bokprat, Barn- & ungdomsbokbloggen och Jennies boklista.

Du kan köpa boken på Adlibris, Akademibokhandeln, Bokus eller CDon.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.

(Det här inlägget har lästs 2660 gånger.)