Tisdagstrion – Hej, mitt vinterland!

Tisdag och dags för trio! Helena på Ugglan & boken ger oss varje tisdag ett ämne att tolka på valfritt sätt, och idag är det alltså Hej, mitt vinterland!

Innan jag går in på böckerna vill jag bara skryta lite. Första adventshelgen är det alltid julmarknad på Örnsköldsviks museum & konsthall, och eftersom jag och resten av frilufsarna (alltså vi som jobbar med friluftsliv inom kommunen) numera har våra arbetsplatser på museet fick vi vara med i år. Det såg lite halvtôrt ut ett tag, men under onsdag och torsdag förra veckan damp det ner en hel del snö här, och när jag jobbade i lördags var det en fantastisk vinterdag! Strålande sol, gnistrande snö, isande nordanvind och många glada människor. Riktigt roligt att jobba, särskilt som vi fick stassa upp oss i ullkläder och arbetsuppgiften gick ut på att bjuda alla på glögg.

Men nog om mig.

Hej, mitt vinterland! var det. Jag håller på att packa för varmare trakter, och vill egentligen inte alls tänka på böcker med snö och kyla. Efter lite funderande dök i alla fall de här tre upp:

Theorin är en författare som jag verkligen har kommit att gilla! Det var när jag läste ”Nattfåk” som jag trillade dit på honom, och jag kan fortfarande känna den där kylan som kommer krypande in under huden när de döda håller julotta medan fåken får hela världen att försvinna…

George R. R. Martin är ju mest känd för den där sagan om is och eld, men i början av 1980-talet skrev han även en barnbok, som dock inte gavs ut på svenska förrän ovan nämnda saga blivit en rejäl kassako. (Ja, Game of Thrones är skitbra! Jag älskar den och har sett om hela serien tre gånger, utom sista säsongen som jag faktiskt bara sett en gång.) ”Isdraken” handlar om Adara, ett vinterbarn, född under den kallaste av kalla vintrar. Hon tycker inte om sommaren, utan längtar ständigt till nästa vinter. Det är nämligen då som isdraken brukar dyka upp.

En bok som jag tänkt på ganska mycket de senaste veckorna är Laxness ”Fria män”. Det är snart tio år sedan jag läste den, men den gjorde verkligen avtryck. De där vintrarna som han beskriver när det inte går att komma ut genom dörren för att snön packats så hårt, eller stormarna när inget annat finns att göra än att stoppa strumpor. I skenet från ett ljus. Anledningen till att jag tänkt på den en hel del just nu är för att jag såg filmen ”Bland män och får” för ett par veckor sedan. En helt underbar film, och jag sänder verkligen en tacksamhetens tanke till Klimakteriehäxan för tipset! <3

Det är mitt vinterland, det. Fåk, drakar och kärv islandsvinter. Ni fattar ju varför jag tänker dra söderöver 🙂

(Det här inlägget har lästs 3379 gånger.)