0

”Isdraken” av George R R Martin

Jag var rejält sen på bollen och upptäckte inte Game of Thrones (TV-serien) förrän i höstas. Hade lite svårt att se att jag skulle uppskatta en fantasyserie med drakar, krig och förräderi åt alla håll. Jaja. Nu vet jag bättre.

I alla fall. Jag har inte läst Martins böcker i serien En värld av is & eld som ligger till grund för TV-serien, och den lilla barnboken ”Isdraken” kändes som en lämpligare bekantskap.

Adara är ett vinterbarn, hon är född under den kallaste av kalla vintrar, och hennes mor dog när hon föddes. Hon har alltid varit annorlunda än andra barn, allvarlig, ensam och med blek hy och klara isblå ögon. Hennes syskon och far älskar alla sommaren, värmen och att farbror Hal som är en av kungens drakryttare brukar komma förbi med Svavel, draken han rider.

Men Adara tycker inte om sommaren. Hon längtar till nästa vinter, till sin födelsedag, för det är då som isdraken brukar dyka upp. Invånarna i byn brukar sky den som pesten, göra stora eldar och försöka hålla kylan borta så gott det går, men Adara älskar isdraken. Den är hennes drake. Även om ingen annan vet det.

När så landet invaderas och fiendens elddrakar börjar svepa över landet är det bara Adara och hennes isdrake som kan rädda dem från förgörelse och undergång.

Eftersom jag ska hålla ett bokprat för tre högstadieklasser om ett par veckor, behöver jag fylla på med böcker som inte är så tunga för att ha tillräckligt många titlar att prata om. Alltså gick jag loss i klassuppsättningsrummet på jobbet och plockade hejvilt bland titlarna för mellanstadiet, och valde ut dem som kanske skulle kunna funka för högstadiet.

”Isdraken” var den av dem, och tyvärr platsar den inte för de här bokpraten. Den är lite för enkel, och kommer nog bara att användas för årskurs 3-5. Men den är bra! Det är en fin berättelse med ett lugnt och behagligt språk, och jag kan inte låta bli att tänka att den borde funka perfekt som högläsningsbok även för yngre läsare. Det är några lite hemska scener i den som kan behöva förklaras och pratas om för att de inte ska bli mardrömsläskiga för en känslig läsare. Luis Royos illustrationer förstärker texten på ett fin sätt, och jag är verkligen glad att jag har läst den. För även om jag inte kommer bokprata om den, kommer jag säkerligen tipsa många barn och föräldrar om den i bibblan.

Ett utdrag ur boken:

De stod där tillsammans en lång stund innan Adara kom att tänka på Hal, sträckte ut sin lilla hand och drog i drakens vinge. Och draken slog med sina stora vingar en gång, sedan bredde den ut dem platt mot snön så att Adara kunde klättra upp och slå armarna om dess kalla, vita hals.
Och så flög de, för första gången, tillsammans.

Andra som skrivit om Isdraken är Carolina läser, Prickiga Paula och Barnens bokklubb.

(Det här inlägget har lästs 2526 gånger.)