”Älskaren” av Marguerite Duras
Det är en kort berättelse, men den är så fragmentariskt berättad att det tar ett bra tag innan den tar tag i mig. Jag har svårt att sätta ihop bilderna till en helhet, och förstår inte alls vad sidospåren med minnesbilder av modern och bröderna har att tillföra under läsningens gång.
Och ändå.
Ändå är det något med berättelsen som suger tag. Som drar mig med. Och det är inte berättelsen om älskaren, mannen från Cholen, och deras relation som man inte riktigt vet om den är kärlek eller bara en passion som bygger på det förbjudna. Det som suger tag är allt det andra. De små glimtarna av miljön, av djungeln, hettan och Floden.
Senaste kommentarerna: