”Värld av is”

Värld av isJag har under senaste veckan haft en enastående fotobok liggandes vid köksbordet. ”Värld av is” är resultatet av två svenskars samarbete över flera år, och en hyllning till Arktis. Det är en bok full med vackra bilder på allt från färgsprakande solnedgångar till en kurande polarräv. Ett stort fokus ligger på djuren, framför allt isbjörnen, men där finns också enastående landskapsbilder på glaciärer, närbilder av mossor och lavar, och lodräta klippväggar som myllrar av fågelliv.

Mellan alla fantastiskta bilder dyker det upp små textsnuttar som berättar om Arktis, om djuren, naturen och årstidens växlingar. Författarna vill med det här verket bidra till debatten kring växthuseffekten och den globala uppvärmningen, och det gör de med all tydlighet. Ibland tycker jag att de går för långt, det känns futtigt att påstå att Arktis tusenåriga isar bidrar till ökad förståelse för historien – jorden är ändå fem miljarder år gammal. Och det är klart att det är en katastrof för jorden som vi känner den om/när Golfströmmen stannar av och vänder riktning – samtidigt har den bytt håll flera gånger under jordens levnad. Vilkar är då vi att säga att det inte ska få ske igen?

Missförstå mig inte. I vardagen gör jag så gott jag kan för att minska min påverkan på jorden. Men jag gör det inte av rädsla för att Armageddon kommer snabbare om jag inte källsorterar. Jag gör det för att jag tycker att det är en självklarhet att inte slösa med det som finns. Varför ska jag köpa en ny disktrasa var och varannan vecka, bara för att tillverkaren har gjort den i så usel kvalitet att den går sönder efter en vecka? Då måste det väl vara bättre att köpa en riktig textiltrasa som håller hur länge som helst!? Jag gör som sagt så gott jag kan i vardagen, ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Och ibland vet man inte förrän långt efteråt om det är fel eller rätt.

För ett par år sedan såg jag Al Gores film ”En obekväm sanning”. Jag kan villigt erkänna att det var lite panikartat att se utvecklingen som han målade upp den. Sedan dess har jag sett andra dokumentärer, läst andra böcker, och som jag ser det är den globala uppvärmningen snabbare än den någonsin har varit. Samtidigt kom det alarmerande rön redan på 1970-talet om klimatet – då var vi på väg mot en ny istid! Det är snabba vändningar! Att koldioxidutsläppen ökar går inte att snacka bort, men hur kan det komma sig att vi nu är uppe i samma koncentration av koldioxid i luften som vi hade på 1500-talet? Är det för att Gustav Vasa hade så oherrans många SUV:ar? Skämt åsido. Klart jag också är oroad över en utveckling som verkar skena ifrån oss. Men jag tror inte att det är så svart och vitt som det ofta målas upp för oss. Det vore fruktansvärt om isbjörnen försvann på jorden, samtidigt kan jag inte påstå att jag saknar de stora kattdjur som trampade runt på jorden i förhistorisk tid. Är det fel tänkt av mig? Jag skulle ju inte vilja möta en T-Rex när jag är på väg till jobbet på morgonen. Eller är det den som inte skulle vilja möta mig tidigt på morgonen..?

Hur som helst. I morgon måndag börjar en ny serie i SVT, ”På tunn is”, där vi får följa med polarforskare till Svalbard och på nära håll beskåda effekterna av klimatförändringarna. Det tycker jag ska bli intressant. Till dess fortsätter jag bläddra i ”Värld av is”, för även om jag inte håller med i allt de säger och tycker, så är det helt enastående bilder som man kan titta på om och om igen!

(Det här inlägget har lästs 3467 gånger.)