Vattenläsning

Jag gillar att bada. Mitt badkar är bland det käraste i prylväg jag har hemma. Jag gillar också att läsa (Surprice!) Och jag är en stor fan av choklad. Kombinationen varmt bad, mörk choklad och bra bok är i det närmaste oslagbar.

I helgen var det dags för finalen på den badbok jag haft igång det senaste halvåret. Tappade upp varmt, varmt vatten, några droppar badolja, levande ljus och så badboken. 440 sidor avklarade, 30 sidor kvar. Efter tio sidor händer det.

Slint. Skvätt. Flax! Tapp. Fång. Halk. Tapp. Jongler…

Plums.

Tjugo sidor kvar och det som aldrig hänt händer – boken glider ur mina händer, studsar hit och dit under några panikartade sekunder innan den med precision bryter vattenytan i en landning som skulle göra Anna Lindberg grön av avundsjuka och börjar sjunka.

Rycker upp boken ur vattnet och ser misstroget på den. Helt ihopklibbad.

Nåja. Jag har ju sett filmen. Och jag tyckte inte ens boken var fantastiskt bra.

Men ändå.

(Och jodå, nog var boken bra – jag tänkte ju läsa ut den. Men ingen superduperherrejössesvilkenbok-känsla direkt. Läsvärd, men lite irriterade med alla dessa korta meningar, typ.)

(Det här inlägget har lästs 3385 gånger.)