”Bläckhjärta” av Cornelia Funke

”Bläckhjärta” av Corneila Funke har stått på min ska läsa-lista ett bra tag, och nu var det dags. Den är trots sina nästan 600 sidor klassad som en barnbok, och jag kan förstå det. Meggie, huvudpersonen är ett barn och det jag får läsa är mer än saga än en fantasyberättelse.

En natt ser Meggie en underlig figur utanför huset där hon och hennes pappa bor. Han heter Sotfinger, och har en förfluten historia tillsammans med Meggies pappa, och även ett samband med att hennes mamma försvann för nio år sedan. Morgonen efter hans besök packar Meggie och hennes pappa ihop sina saker och far till en äldre moster. En hemsk man vid namn Capricorn vill ha tag i Meggies pappa, och när nu Sotfinger har hittat dem är risken stor att även Capricorn ska komma dem på spåret. Vilket han också gör. Och det han vill ha av Meggies pappa är ingen vanlig förfrågan.

Men vem eller vad är Capriocon? Och vem är Sotfinger? Varför har hans tama mård horn på huvudet? Sanningen bakom de här figurerna är mer fantastisk än man kan tro, och hur det nu kommer sig befinner sig Meggie mot sin vilja snart i en värld där det även finns älvor, troll och tennsoldater. Och hemska figurer som lever på andras rädsla och ångest…


Jag fastnade inte riktigt i ”Bläckhjärta” som jag hade hoppats på, men det jag verkligen gillade var att varje kapitel inleds med ett citat ur en annan bok, allt från klassiker som ”Skattkammarön” och ”Bilbo” till barnböcker som ”Den oändliga historien” och ”Mästerdetektiven Blomkvist”. Men jag skulle önska att jag hade samma känsla för boken och dess personer som Little Me and My Books. Läs där också!

(Det här inlägget har lästs 4481 gånger.)