0

Bokpratardags

Dagen rivstartade med ett klassbesök av fyrorna från Sörlidenskolan. Fick in ösnkemål om bokprat förra gången de var här, så idag var det dags. Och det här är vad jag bjöd på:

Vara ihop"Vara ihop" av Thomas Halling
Är det någon som läst "Bli ihop"? Nu är äntligen Kalle och Ellen ihop! Eller, äntligen och äntligen, det är inte så himla enkelt. Kalle blir alldeles varm och yr när han är nära Ellen, men tänk om någon ser dem tillsammans? När de pussas eller så? Men Ellen är ju så söt! Under en rast ser Kalle att tre av tjejerna, My, Lisa och Emma, står och viskar när de andra spelar fotboll. Han är rädd att de ska ha sett när han och Ellen pussades. Och precis när han glömt bort att vara rädd så kommer det: "Kalle och Ellen, Kalle och Ellen!" En hel kör av tjejer som ropar och fnissar, och alla killarna flinar förstås! Kalle blir alldeles förtvivlar och ropar: "Lägg av! Jag är inte ihop med Ellen!" Alla hör honom, även Ellen, som vänder om och springer in i klassrummet det snabbaste hon kan. Det var ju inte så han menade – han ÄR ju tillsammans med Ellen, hon är ju världens sötaste tjej, men han vill inte bli retad för det. Hur gör man då? Kanske han kan gottgöra det hela med bio? Fast tänk om killarna i klassen får veta…?

Legenden om Kapten Kråkas Tänder"Legenden om Kapten Kråkas Tänder" av Eoin Colfer
Lukas är en ganska vanlig kille i en ganska vanlig familj. Om det inte vore för att han har inte mindre än fyra bröder! Varje sommar brukar Lukas familj tillbringa i en husvagn vid havet – fem pojkar, en mamma och en pappa. I år är det en speciell sommar för Lukas. Han har nämligen fyllt 9 år, och det betyder att han för första gången ska få gå på diskot! Men natten före diskot kan Lukas inte sova. Det har egentligen ingenting med diskot att göra, utan det beror på en spökhistoria som hans storebror berättade: Legenden om Kapten Kråkas tänder. Har ni hört den? Inte? OK, lyssna noga så ska jag berätta…

"För mer än trehundra år sedan härjades havet av den förskräcklige piraten kapten Augustus Kråka. Kråka och hans sjörövargäng lurade fartyg att segla på klipporna och sedan plundrade de skeppen. Ibland brukade de lasta av bytet på klipporna utanför kusten, och då glimmande klipporna som guld! De här klipporna brukar kallas för Kapten Kråkas Tänder.

En stormig vinternatt lurade man ett handelsfartyg att gå på grund. Kapten Kråka och hans mannar bordade skeppet, och passagerarna och besättningen låstes in i ett par hytter medan man plundrade. Kråka själv slog in dörren till kaptenens hytt. I hytten hittade han inte kaptenen, utan en skeppsgosse som tagit sin tillflykt dit. För att försvara sig klippte skeppspojken till kapten Kråka rätt i skallen med en liten yxa. Kråka bars till sitt skepp, och skeppsläkaren tittade på skadan och sa: "Om vi tar bort yxan kommer kaptenens hjärna att rinna ut." De kunde alltså inte annat än låta yxan sitta kvar, och dessutom hade skeppspojken försvunnit i förvirringen.

Under resten av sitt liv sökte Kråka både när och fjärran efter pojken, och när han dog svor han att komma tillbaka och hämta skeppsgossen. Och än idag säger man att kapten Kråkas ande går omkring ute på klipporna, och att varje gång klippan som kallas Kapten Kråkas Tänder glimmar som guld är hans ande där och letar efter skeppsgossen. Om han stöter på en pojke i ungefär rätt ålder som vandrar på spökklipporna mitt i natten, då tar han honom med sig till sitt spökskepp. Och skeppsgossen, han var nio år…"

Nio år. Precis lika gammal som Lukas… Och diskot han ska till ligger på andra sidan om klipporna som kallas för Kapten Kråkas Tänder. Tänk om Kapten Kråka är där, och tänk om han tar Lukas istället för den riktige skeppspojken? Och när dessutom klipporna börjar glimma som guld mitt i natten, då skulle i alla fall inte jag vilja vara i Lukas kläder…

Hubert och klädtjuvarna"Hubert och klädtjuvarna" av Arne Svingen
Hubert har ni nog träffat på förut? I "Fläcken" eller "Mustrubbel". Just den här dagen är Hubert och Thomas på väg till skolan när de bestämmer sig för att bada i den lilla sjön. De är ju så tidiga, och det är nästan aldrig någon annan där, så det gör inget att de inte har några badkläder med sig, utan de tar ett nakendopp! Det är lite kallt, men samtidigt skönt, och så hoppar de i från det höga trädet som står på sidan av sjön. Hubert känner sig jättemodig – det är ju minst fem meter högt! Men så, när de är högst upp i trädet, spritt språngande nakna, ser Hubert att det kommer någon på andra sidan sjön! Det är vikarien de har i skolan! Och hon tänker också bada! Fast hon har en baddräkt på sig. Hubert och Thomas kan inte annat än sitta blixt stilla (spritt språngande nakna) i trädet och vänta tills hon simmat en bit bort. När hon äntligen kommit en bit ifrån dem skyndar de sig allt de kan ner ur trädet och bort till stället där de lagt sina kläder, men – de är borta! De letar överallt, men deras kläder är verkligen borta. Någon måste ha tagit dem! Till slut hittar de ändå en hög med kläder, men det är inte deras, det är vikariens! Då får Hubert en idé! De kan ju ta vikariens klänning och hatt! Om de klär ut sig till vikarien, då kan de komma in på skolan och ta sig till vaktmästaren. Där lämnas alla kläder som glöms på skolan, och där finns det säkert något som passar! Det gäller bara att ta sig genom skolan till vaktmästaren utan att de blir upptäckta, men det visar sig vara lättare sagt än gjort…

Försvunnen"Försvunnen" av Margareta Nordström
En helt vanlig skoldag försvinner Alex, Lisas klasskompis, från skolan. Lisa ser honom kliva in i en bil med en främmande man som far iväg med en väldig fart, och hon blir misstänksam och följer efter bilen. När hon äntligen kommer ikapp Alex och den främmande mannen är de redan på tågstationen och Alex beter sig jättekonstigt. Som om han inte förstod eller var sjuk. Lisa lyckas inte stoppa dem, utan mannen försvinner tillsammans med Alex, som sen är spårlöst försvunnen. Det visar sig att Alex blivit kidnappad och förd utomlands! Men ett par veckor senare ska Lisa fara på semester med sin familj, och där – i Marocko av alla ställen – ser hon helt plötsligt Alex! Han vill först inte träffa henne eller prata med henne, men efter ett tag törs han berätta vad som hänt och att han nu lever här med sin släkt. Men han vill ju hem till Sverige! Då tänker Lisa ut en plan. Alldeles lysande, tycker hon själv, och den ser ut att fungera. Men mamma och pappa får inte veta något – de skulle bara ställa till det! När hon och hennes familj ska kliva ombord på flygplanet smiter Lisa undan och istället kan Alex kliva på planet hem till Sverige.
Men nu är Lisa kvar. Helt ensam och utan pass i ett land där hon inte förstår ett ord av vad de säger. Och hennes mamma och pappa vet ingenting…


Bokpratet gick väl si sådär. Hubert gick inte alls hem, den kanske är alldeles för barnslig i det här gänget, även om de skrattade gott när jag berättade, framför allt när det ar Vikarien som kom. "Vara ihop" gick hem hos ett par av killarna som har lite svårare med läsningen, och det är ju bra – då har jag spridit lite läslusta till någon i alla fall!

Nu är det dags att planera morgondagens bokprat i åk 5.

(Det här inlägget har lästs 872 gånger.)