0

”Det borde finnas regler” av Lina Arvidsson

Mia är fjorton, bor in the middle of nowhere, och har ett liv så långt från Los Angeles man kan komma. Det händer verkligen ingenting. Förutom att bästa kompisen Mirjam har en hangup på en jättegammal äckelgubbe, Per, som är typ tretti-förti-nånting, och Mia och kompisen Karl (som är helt övermänskligt smart och som alla tror är vuxen) bestämmer sig för att spionera lite på Per. Som verkar ha värsta tråkiga svenne-livet. Men annars inget. Nada. Nothing. Tills Vlad helt plötsligt dyker upp i Mias liv, och hon för första gången sådär på riktigt blir kär.

Men alltså, visst vore det enklare om det fanns regler. Hur ska man annars veta vad det är som gäller? Hur ska man veta hur man gör för att dricka rödvin, äta brieost och göra rökringar? Får man vara deppig och gråta utan anledning? Varför putar magen mer på eftermiddagen även om den kan vara ganska smal på morgonen? Hur lyckas supermodeller vara så smala – äter de ingenting? Hur ska man vara när man gillar någon? Vuxna säger alltid att man ska vara sig själv, men hallå, det går ju liksom inte. Och när får man skicka första messet? Får man skicka första messet? Vad ska man skriva då?

”Det borde finnas regler” är något så skönt som en feelgood-bok för ungdomar. Jag gillar att det kommer fler och fler, det behövs böcker som Johanna Lindbäcks och Lina Arvidssons debut. Jag skrattar, myser, fnittrar och minns. Faktiskt.

Visst finns de vuxna med där på ett hörn, även om de mest är på lite avstånd. Men utan det där fördömande, det är bara det att det handlar om Mia, och hennes föräldrar finns med på ett hörn, men inte mer. Det är inget sökande problematiserande kring föräldrars relation till sina tonårsbarn, snarare bara ett betraktande utifrån. Lite som mindfulness – se tanken och acceptera den, men sen går vi vidare. För även om de är med och det inte är hatkärlek, så är det ju inte så att de har koll, liksom.

De vuxna som får mest plats, eller i alla fall tar mest plats, är vuxna män. Per, som säger att han älskar Miriam, Monster-Ola som alltid kommer in i tjejernas omklädningsrum och så vidare. Vuxna karlar utmålas lite som troll, och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att de där trollen faktiskt finns. För det gör de. Och med det menar jag inte att karlar faktiskt är troll, utan bara att de vissa av dem är troll i sina relationer till unga tjejer.

Och allt är det så snyggt paketerat! Språket är helt fantastiskt, jag älskar alla nyanserna, hur lätt det är att ta till sig och hur självklart Arvidsson kastar in ord som ”vanskligt” och ”förmer” och gör en enkel förklaring liksom i förbigående. Det är enkelt, avskalat, men känns aldrig förenklat eller förfalskat.

Så jäkla bra, jag har verkligen myst som tusan med den här boken, och det är också därför jag inte blev färdig med den i tid. Jag ville inte stressa sönder den, bara njuta mig hela vägen genom.

Hurra för Lina Arvidsson – skriv mer!!

Andra som bloggat om ”Det borde finnas regler” är Matildas läshörna, och dagarna går… och Bokhora.


”Det borde finnas regler” på aNobii.

(Det här inlägget har lästs 698 gånger.)

Etiketter: