En ny spegelupplevelse

Jag har ju ett par gånger tidigare skrivit om mina upplevelser framför olika speglar. Den första var hemma i badrummet, och den andra var på toaletten på jobbet. Idag hade jag en ny spegelupplevelse:

Sprang direkt från jobbet till Energihuset för att vara med på Xtravaganza-träffen. Efter träffen var det dags för vägning, men eftersom jag vägde mig hemma redan i morse så var jag inte så nyfiken på resultatet. Ja, jag ävger mig hemma, det känns som bättre att väga sig på morgonen – innan jag har börjat äta eller dricka en massa. Och jag vet ju att jag har gått ner i vikt, ungerfär 15 kg.

I alla fall. När jag stod och väntade på min tur stod jag och surrade med en farbror som är med i gruppen samtidigt som jag spanade mot stretchningshörnan som är alldeles i närheten. Funderade på om jag skulle klara samma antal situps på pilatesbollen som jag gjorde innan jag började med den här dieten – jag har ju inte tränat något alls sen det här började – när jag fick syn på något i spegelväggen som sitter runt stretchningshörnan. En tjej stod där borta, klädd i ett par snygga jeans och en skön svart kofta som satt riktigt, riktigt bra på henne. Det tog en sekund eller till och med två innan jag insåg att "shit, det där är ju JAG!" Nästa tanke som slog mig var:  "Herregud! Jag är ju SMAL!" Det var en riktig höjdarupplevelse, kan jag säga!!

Fast sen ställde jag mig på vågen och den visade på 71 kg. Då tappade jag lite av känslan. Skitvåg! Min där hemma visade på 67,7 kg i morse. Det kändes bättre. Men jag lever i alla fall än på att jag såg smal ut. I och för sig på lite håll. Och utan glasögon. Och lite kisande. Men jag såg smal ut.

Jag är helnöjd! 🙂

Och så har jag spikat ett datum för att börja med upptrappningen inför att äta vanlig mat igen. Senast den 10 maj drar jag i gång.

(Det här inlägget har lästs 4828 gånger.)