”Flickan på hotellet” av Katarina Wennstam

En kväll råkar Alex höra sin pappa och styvmamma prata. Valentina, styvmamman, är polis och berättar att de hittat en ung tjej död på ett hotellrum. Alex kan inte riktigt släppa det här, och börjar tillsammans med sina vänner Charlie och Bianca att söka egna svar.

De hittar snabbt den döda flickan via sociala medier, och får veta att hon hette Olivia Fridh, var 17 år och gick andra året på gymnasiet. Tillsammans knäcker de den fantastiska idén att Alex ska åka till hotellet och söka extrajobb, i ett försök att luska reda på mer. Väl där får Alex träffa hotellchefen, en slibbig typ, och när han går ut från kontoret för att fixa en grej får Alex syn på ett gruppfoto av hela personalen – och där är hon, den mördade Olivia Fridh. Hon jobbade alltså på hotellet! Men hur kunde hon hittas i en säng i ett hotellrum?

Alex tar jobbet som hotellchefen erbjuder, och tillsammans fortsätter de tre vännerna att gräva, luska och räkna ut ur saker och ting hänger samman. Med en blandning av slump och nästan osannolik tur får de faktiskt ett ansikte och ett namn på den som verkar vara Olivias mördare. Men det är inte riskfritt, mördaren är en totalt samvetslös person som inte verkar tveka att göra om sitt brott.

”Flickan på hotellet” är den första delen i en planerad trilogi om Alex Skarp. Det är också Katarina Wennstams första ungdomsbok. Att hon skriver riktigt bra spänningslitteratur för vuxna med ett otroligt välvårdat språk, samtidigt som det är ett inlägg i debatten om våld, framför allt mot kvinnor, vet vi ju redan. Hon gör det precis lika bra för unga!

Under läsningens gång har jag sett någonstans att det hon själv tyckte var svårast med ”Flickan på hotellet” var att få till trovärdiga personporträtt av ungdomarna. Det har hon verkligen lyckats med, och det känns som att jag känner Alex som en riktigt nära vän, och att jag vet vilka Charlie och Bianca är, eftersom de är en kompis kompisar.

Även själva spänningsberättelsen går hem hos mig. Det känns faktiskt trovärdigt att Alex söker jobb på ett hotell där en flicka hittats mördad. Jag har heller inga problem med hur de använder internet och sociala medier för att komma vidare i sin egen utredning. Allt det känns trovärdigt. Det gör även Alex relation till sin cancersjuka mormor. Mormor Astrid har arbetat som domare och Alex brukar ha långa och intensiva diskussioner med henne om rätt och fel, och om hur domstolsväsendet fungerar. För det är ju inte alltid det känns logiskt. Om en person blir dömd för mord kan det bli livstidsfängelse, medan en annan person som blir dömd för vållande till annans död kan få villkorligt, och alldeles oavsett så har ju båda personerna faktiskt dödat en annan människa.

Mitt enda aber är att det känns lite abrupt när polisen hittat åt mördaren. Därifrån blir det ett stort hopp i tiden fram till rättegången. Jag förstår ju att det som händer under den tiden inte har särskilt mycket med själva ramberättelsen att göra, men det kändes ändå lite snopet, på något vis. Men det är också det ena. Allt annat tycker jag gör den här boken till en riktigt, riktigt bra spänningsbok för unga.

Jag har funderat på om jag skulle kunna använda den till bokprat på högstadiet, och jag tror att det skulle funka trots att ungdomarna i boken går på gymnasiet. Jag ska testa den på mina kollegor nästa gång vi har bokpratsinköpsmöte, så får vi se vad de säger.

Utdrag ur boken:

På Hotel Latino verkade det inte ens finnas någon restaurang, bara en lobby full av bilder på gamla Hollywoodstjärnor med italienskt ursprung. Hotellet låg bara några minuters promenad från vår port på Västmannagatan. Det kändes galet läskigt att det hade hänt så nära inpå. Det var ju sånt man trodde hände någon annanstans. Inte här.
Bianca surfade vidare till olika nyhetssidor, men det stod ingenting om den döda tjejen. Det skulle nog komma när som helst.
”Vem var hon där med?” undrade Bianca.
”De vet de inte, den som checkade in använde tydligen ett falskt namn.”
”Men var det en man?”
”Ja, så lät det på Valentina.”
”När?”
”Eh … igår kväll, tror jag. Hon hittades idag, på förmiddagen.”
”Av vem då?”
”Men gud, det vet väl inte jag. Jag hörde ju bara lite grann.”
Bianca ryckte på axlarna. ”Hörde du om nåt signalement, då? Ung, gammal? Svensk, utländsk?”
Jag gav henne bara en blick. Klart jag inte visste.
Men Bianca gav sig inte. ”Tror du det är nån vi känner?”
Jag stirrade på henne. Det hade jag inte ens tänkt på. Den döda tjejen var ju bara ett eller kanske två år äldre än vi. Sjutton, hade Valentina sagt. Det skulle ju kunna vara någon vi kände, eller i alla fall visste vem det var. Plötsligt kändes det som om jag frös, trots att Biancas rum var varmt av alla apparater och av att hon aldrig öppnade fönstret.

Och ja just det ja.

Alex heter egentligen Alexandra, men det flesta kallar henne bara Alex.

Andra som bloggat om boken är Eli, Prickiga Paula, OArYA och RaJ.

Du kan köpa den på adlibris, bokus, cdon eller akademibokhandeln.

Och om du har bibblokort i Övik kan du låna den här.

(Det här inlägget har lästs 7251 gånger.)