0

Funderingar kring arbetstid

Våra lärare köper själva in böcker. Till sig själva och till sina elever. Det är bra. Bättre ändå är att de har börjat hitta in till oss lite smått! Vi har i dagsläget ett antal titlar, främst inom religions- och samhällskunskap, som eleverna kommer klassvis till oss och lånar i början av kursen. Det är bra. Vi har en annan rutin än lärarna, ett fungerande datasystem som gör det enkelt att hålla reda på vem som har vilken bok. Och eftersom eleverna skriver namn och klass i den bok de lånar – innan de lämnar lånedisken! – vet de också att de har sin egen bok. Det går liksom inte att sno klasskompisens bok och komma undan med att man själv tappat bort sin egen. Tidsbesparande för lärarna, resursbesparande för skolan, och en naturlig inkörsport till biblioteket för eleverna.

Vi har också ett antal svenska och engelska skönlitterära titlar, både i klass- och gruppuppsättning. Det är ännu bättre! Samma sak här, låna av oss och vårt system fixar resten. Dessutom är det enklare för mig att erbjuda bokprat när en lärare ändå kommer in till oss för att kolla av hur det funkar att den eller den klassen kommer och lånar engelska böcker. Eller är det enklare för läraren att be om ett bokprat eftersom ha/on ändå står och pratar med mig? Oavsett vilket, jag har haft fler engelska bokprat hittills under den terminen än jag haft sammanlagt under de föregående fem terminerna jag jobbat här på Parkbiblioteket. Fantastiskt roligt!

Och utan min kollega hade det inte varit möjligt! Dels är det hon som gör i ordning alla nya böcker. Dels delar vi på den yttre tiden så jag kan ha min planeringstid i lugn och ro. Vi är två heltider som jobbar på Parkbiblioteket. Två personer som verkligen älskar våra jobb och njuter av nya utmaningar, även om det är med skräckblandad förtjusning vi ibland delger varandra nya idéer. Och även om det bland blir lite för mycket. Två personer som tillsammans håller ett bibliotek öppet 39 timmar i veckan, och som har ett snitt på 500 besökare per dag. Ibland räcker orken inte till allt man vill. Ibland tar det stopp och då brukar vi vara duktiga på att faktiskt känna det och hjälpa varandra hitta tillbaka till rätt rytm igen. Till det där flowet som gör att dagarna fungerar utan problem. Tack och lov att vi är två!

Men jag funderar en del på det här. På öppettiderna. På fördelningen mellan den yttre och inre tiden. På planerings- och inläsningstid. Och allt som ingår. Jag tycker det är svårt att beskriva min arbetstid för någon utomstående, även för andra som faktiskt också jobbar på bibliotek. Varför är det så? Varför upplever jag att min ”tanketid” inte har något riktigt värde? För om den hade det, då skulle det väl inte vara bokpraten, informationssökningslektionerna, mötet med eleverna och mina pedagogiska kunskaper som jag så gärna talar om med andra, inklusive min chef. Då skulle jag väl lika gärna prata om hur jag läste det där inlägget om hur elever söker information, eller de där tipsen om nya ungdomsböcker som jag bland annat hittar här och här som verkar lovande. Men det gör jag inte.

För vad är den tiden värd?

Men skulle jag kunna göra allt det andra utan den tiden?

Och hur beskriver jag bäst relationen mellan ”tanketiden” och det arbete jag så gärna pratar om. Är det någon som har en bra illustration? 🙂