0

Jag är inte stum, jag bara ser lite dåligt

Jag vet inte riktigt vad det är som hänt, men helt plötsligt har jag liksom inte tid till att läsa, skriva och kommentera bloggposter som jag vill. Varje gång jag öppnar mitt RSS-flöde möts jag av 1000+, och varje gång jag lägger ner locket på lill-Asus har jag minst tio flikar öppna för fortsatt läsning nästa gång.

Lite har det väl att göra med att jag börjat åka iväg till ett jobb varje dag igen, lite har det med det tilltagande dagsljuset att göra, och lite med min nya terapihobby. Allt det här gör att jag tillbringar mindre tid vid datorn, och även om jag fortfarande läser alla inlägg i flödet tar jag mig inte alltid tid att säga något. Och när jag väl tar mig den tiden stöter jag på samma patrull som Linda. Att kommentera Blogger-bloggar har jag gett upp, det är stört omöjligt för mig, och efter tre, fyra felmeddelanden ids jag inget mer. Tyvärr.

Jag har också problem med ordkontroller – ofta ser jag inte vad det står och skriver fel minst en gång. Vilket leder mig till den självklara frågan: hur funkar det på min blogg? Kan ni kommentera utan att måsta fylla i en massa tjafs eller är jag också krånglig?

Men nu ska jag faktiskt strunta i långa ljusa dagar, en spirande trädgårdslängtan och nya vardagsrutiner, hoppa på bussen och sitta en stund i mörkret tillsammans med Katniss, Peeta och de andra i Hungergames.

(Det här inlägget har lästs 728 gånger.)