Köpstopp

Jag älskar skor. Är helt galen i dem, kan alltid hitta en perfekt ursäkt för ett nytt par (eller sju) och brukar skämtsamt säga att jag i stort sett betalar inträde på 500 kr när jag går in i en skobutik. I veckan hade en av lärarkollegorna hittat ett par supersnygga Tamaris på Brandos och vi skämtade lite om att vi kunde väl ha lika skor, andra har ju kompishalsband och så…

Men nej. Jag behöver inga nya skor. Faktiskt. Och bara för att vara säker på att jag förstår det har har jag gjort det ofattbara.

Jag har gett mig själv köpstopp (!!!) på skor (!!!!!!!).

Resten av året, till att börja med. Undantag finns, såklart: om något par går sönder och jag inte har likvärdigt sedan tidigare. (Inser direkt att det enda som möjligtvis skulle rendera nya skor är om de undersköna vinterstövlarna skulle ge upp, och att det inte är särskilt troligt alls.)

Och det känns ganska bra. Jag behöver ju inga nya skor, jag har ju dem jag behöver. Visst?

Så vad gör jag istället? Smurfar in på iPhonebutiken och klickar hem ett par nya hörlurar jag spanat på ett tag. Det hade lätt varit billigare med ett eller två par klickeklackskor.

(Det här inlägget har lästs 5259 gånger.)