Kura gryning/eftermiddag

Kura skymning 2009Nu är årets kurande över, och jag bara måste få skriva av mig lite tankar och funderingar.

Kura skymning är en del av den Nordiska biblioteksveckan, som började som en gemensam nordisk manifestation på biblioteken för att synliggöra vår gemensamma berättartradition:

”Liksom i gamla tider skulle människor samlas i skymningen på alla Nordens bibliotek för att läsa och lyssna till spännande och goda berättelser ur nordisk litteratur. … Det blev naturligt att tänka sig att ett sånt evenemang skulle förläggas till årets mörkaste tid, i början av november. Vid en och samma tid en bestämd kväll skulle det elektriska ljuset i biblioteken släckas ner, och i skenet från levande ljus skulle en omsorgsfullt utvald text – densamma överallt i Norden – läsas högt för dem som samlats.”

Från början var Kura skymning tänkt för vuxna (vilken otroligt konstig tanke), men 1999 valde man en text om Emil i Lönneberga, och då halkade även barnen in. Sen har man jobbat vidare på detta och nu har barn och unga en egen text och en egen tid – man ”kurar gryning” runt omkring i skolor, på dagis och i biblioteken.

Och det är det jag har gjort den här veckan. Några klasser har jag haft, och när de kommit till biblioteket har jag redan släckt ner och tänt levande ljus i det vi kallar ”N/K-rummet” samt satt mig tillrätta vid ett av borden där jag också dukat upp med saft och pepparkakor. När alla kommit in har jag först sagt varsågod, de har hämtat fika och sedan satt sig ner – med fullt fokus på mig. (Minnesanteckning: man blir snäll av pepparkakor…)

Sedan har jag berättat lite om den Nordiska biblioteksveckan, tanken bakom högläsningen och så har jag berättat lite om årets tema, ”Krig och fred i Norden”. Att det är 200 år sedan Sverige senast var inblandat ”på riktigt” i ett krig, att våra nordiska grannländer alla har upplevt Andra Världskriget på hemmaplan, men att ingen av oss minns det. Inte ens våra föräldrar minns Andra Världskriget. Och? Varför ska man behöva minnas ett krig?

Det är viktigt att vi i Norden minns våra krig för att förstå vår fred.

Bröderna LejonhjärtaSedan har jag börjat läsa, och den text jag har valt att läsa för mina ungdomar är inte den vuxna varianten ur ”Fänriks Ståls sägner”, nä, jag valde att läsa texten ur ”Bröderna Lejonhjärta”. Stycket handlar om när Tengil kommer till Törnrosdalen, om muren kring staden och om hur Tengil dömer män till döden bara genom att peka på dem. En hemsk text är det.

När jag läst klart har jag också gjort lite återkopplingar till Berlinmurens fall för 20 år sedan. Jag har även berättat för ett par av grupperna om den lärare i tyska jag hade vid Mittuniversitetet som är född och uppvuxen i före detta Östtyskland, och hur hon berättade om murens fall för oss då. Jag har verkligen försökt förmedla den känslan Annett gav mig när hon berättade till mina ungdomar. Och de har lyssnat. Hela tiden.

Högläsning är så otroligt underskattat. Mer sånt på jobbet, det lovar jag härmed mig själv.

Mer information finns också på Kura skymnings hemsida.


Och precis som jag skrivit klart det här kommer en lärare och säger ”snäääälla Tina, kan inte jag få komma med en grupp och kura med dig….?” Så klart! Jag fortsätter alltså kurandet nästa vecka också! 🙂

(Det här inlägget har lästs 3002 gånger.)