Läsuppdatering II

Juli började fantastiskt bra med ”Sarahs nyckel” av Tatiana de Rosnay. En del av andra världskriget som jag inte hade en blekaste aning om. För mig (och många andra?) är Frankrike under andra världskriget ett ockuperat land med en stark motståndsrörelse. Inte ett land som samlar in judar och medvetet skickar dem till koncentrationslägren. Det skadar verkligen inte att få veta.

Jag gillar de två olika berättelserna, även om jag tycker det går lite väl snabbt att förstå hur de hänger ihop. Däremot är jag inte odelat förtjust i hur fransmännen beskrivs, uppblåsta, arroganta och nedvärderande. Det bidrar inte direkt till att lyfta min bild av det franska folket. 😉

En otroligt gripande roman och den lilla flickans förtvivlan är så hjärtknipande, så äkta beskriven att jag hela tiden hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå bra för henne, att hon ska lyckas, att det ska ske ett under, att det ska bli ett lyckligt slut…

Månadens mysrysare var helt klart ”Blodläge” av Johan Theorin. Jag fullkomligt älskade ju Nattfåk och jag tycker att ”Blodläge” inte är långt efter. Det är troll och älvor, bytingar och mystiska händelser, och samtidigt en fruktansvärt realistisk historia med mord, mordbrand och ett svårt sjukt barn.

Precis som i Theorins andra böcker är man inte odelat förtjust i alla personer som är med, men det spelar ingen roll – för de är så realistiska att det går att ta. Man måste ju inte älska alla. Men lite skönt tycker jag det är att få träffa Gerlof igen, och att få följa med på löparturerna över Allvaret. Får lite Ölands-längtan även om trollen kom lite väl nära när de var och traskade runt på min altan och krafsade i sovrumsväggen en natt när jag var ensam hemma… 😉

En bok jag har hört så mycket om är ”En dag” av David Nicholls. Jag hade fått bilden av att den handlar om Dexter och Emma, att de spenderar en natt tillsammans, den 15 juli 1988, och att de sen gick skilda vägar men att vi under bokens gång får träffa dem om och om igen den 15 juli under de kommande 20 åren. Självklart valde jag att läsa den under helgen som var eftersom det faktiskt var den 15 juli i fredags.

Hur som helst är boken inte alls vad jag trodde. Den är varm, ömsint och full av igenkänning. Den är seeeg i början men tar fart ibland, saktar ner ibland. Jag hittar mig själv emellanåt bland sidorna, ibland hittar jag en vän, en bekant, en familjemedlem eller rent av min make. Ibland ler jag av medglädje, ibland får jag en spark i rumpan och ett ”vad fan håller du på med?” ropat i örat. Och framför allt får jag en knytnäve i magen av slutet. Jag trodde jag visste vad boken ville säga. Det gjorde jag inte. En bok att behålla i själ och hjärta länge, länge.

De ungdomsböcker jag hunnit med är ”Så länge vi båda andas”, som är den fjärde och (hittills) sista delen i Stephenie Meyers Twilight-saga. Det var inte samma koma som tidigare, men jag erkänner villigt att jag utan omsvep också vill ha en varulvsvalp som håller koll runt Stugan!

”Kram från Alice” av Suzanne LaFleur är nästa ungdomsbok jag läst, men jag tycker inte den fungerar riktigt som jag skulle vilja. Den handlar om en elvaårig tjej men är skriven för en äldre publik. Sånt är svårt att förmedla till rätt läsare, tycker jag. Stilen tilltalade mig inte heller, så, nej, det kommer jag inte att tipsa om annat än till lärare som söker en högläsningsbok som berör. Då kan den funka.

Även ”Addad på nätet” av Katia Wagner var ett litet sjunk, tycker jag. Den är bra på så sätt att den enkelt och lättfattligt förklarar vad som hände i härvan kring ”Alexandramannen”, den förklarar hur det funkar med domstolar, polisförhör och skadestånd. Att få ta del av de tre tjejernas berättelse är helt fruktansvärt, men jag förstår att det är en bok som fungerar bra för de ungdomar som slukar allt på den imaginära ”eländeshyllan” där böckerna av Pelzer-typ finns. Men jag orkar inte, jag blir bara arg, ledsen och illamående. ”Kastrering utan bedövning” är min spontana tanke.

Månadens lyft hittills är däremot ”Fifteen love” av Peter Barlach. För något år sedan läste jag ”Inte bara tennis” som jag tyckte mycket om men som har lite samma problem som ”Kram från Alice”. Men ”Fifteen love” är klockren!

Nu är John 15 år, han orkar inte riktigt ta tag i det där med skolan utan försöker mest bara att tänka så lite som möjligt på mamma som är död. Han har börjat hänga med Gabriel som är 17 och som legat med massor av tjejer och som utan problem kan knycka sprit av sin farsa och som alltid får pengar till det han vill. Inte ens tennisen är kul längre, och det enda som egentligen är en ljuspunkt i vardagen är Violetta, den polska städerskan som kommer en gång i veckan och som enligt John är det närmaste en sexig gudinna man kan komma.

Det här är en bok om det svåra med känslor men med en humor som kommer att göra att den kommer att älskas av många högstadiekillar, det törs jag sätta min skolbibliotekarieheder på! (Även Tonårsboken tror att den kommer gå hem hos killar.)

Den faktabok jag har skumläst (haha) är ”Badskumt” av Katarina Johansson. Underrubriken är ”Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg”. Det är en fruktansvärd genomgång av giftiga och farliga ämnen som finns i vårt vardagsliv. Det är ämnen som är förbjudna i målarfärg men helt OK att stoppa i den badskummet för barn, ämnen som bevisligen påverkar hormoprodutionen hos både pojkar och flickor och ämnen som dödar djur och natur. Dessutom går Johansson systematiskt genom badrumsskåpet och talar om vad som finns i våra olika tvålar (konserveringsämnen) och ansiktskrämer (mineralolja), i mascara (silikoner) och tandkräm (natriumaurylsulfat) och det blir äckligt, äckligt, äckligt. Det blir faktiskt så vidrigt att jag inte ens kan ta in det, utan bara tänker ”ja, ja” och lägger på ett till lager lilafärgat metallicnagellack. Fast varje gång jag tittar på mina snygga naglar tänker jag faktiskt ”formadelhyd” så det är klart att det gjort skillnad. Jag ska absolut återvända till boken längre fram, kanske ta ett avsnitt nu och då istället.

(Det här inlägget har lästs 6687 gånger.)