”Nya Norrland” av Mats Jonsson

Från förlagets sida:

I serieromanen Nya Norrland kastar sig Mats Jonsson handlöst ned i den klyfta mellan stad och landsbygd som allt mer framstår som som en av vår tids avgörande konflikter.
När hans familj flyttade till Bollstabruk 1974 hade den ångermanländska sågverksorten 3 600 invånare, full sysselsättning och ett rikt affärsliv längs huvudgatan. Fyrtio år senare går Mats omkring bland förfallna hus i ett samhälle som förlorat hälften av sina invånare, trots att sågverket omsätter en miljard om året och har blivit ett av de största i Europa.
Med vrede och svart humor skildrar Mats Jonsson både Bollstabruk och platsen han flyttat till Telefonplan i Stockholm, där designbyråer, mäklarkontor och tusentals nya bostadsrätter poppar upp samtidigt som skolbarnen hänvisas till baracker och tvivelaktiga friskolor.


Jag har ju hört talas om Mats Jonsson men inte mycket mer än så. På förra Soppsällskapet var det en av de andra som började prata lite om serier, hon tyckte att hon läser alldeles för lite serier och skulle vilja prova, ja, kanske Mats Jonsson? Sen blev det inte mycket mera sagt om det, men när jag var tillbaka på jobbet dagen därpå började jag kolla lite, lånade hem ”Mats kamp” och reserverade ”Nya Norrland”.

Veckan efter kommer den programansvariga kollegan och berättar att hon bokat in en författare i januari som hade skickat med # som ska användas i anknytning till besöket. Kunde jag ta det? Jag som ansvarar för kommunikationsteamets arbete? Visst! Vem är det då? Mats Jonsson, serietecknaren från Bollsta…

Så gissa om jag var pepp när jag fick en avisering om att ”Nya Norrland” fanns att låna!

Började läsa i stort sett direkt, och fastnade totalt.

Berättelsen börjar när Mats pappa kommer till Kramfors/Bollstabruk för jobbintervju och får en sightseeing runt bygden. Flera fabriker, nybyggda radhus, sprillans ny flygplats, osv. Här går det att bo och jobba! Mats växer upp utanför Bollsta, går i skola, och letar sig därifrån så snart han ska plugga vidare. Först Sundsvall, och sedan längre söderut.

Nu när han är vuxen och har egen familj är han bara i Bollsta på besök, och går runt bland ödehus, nedlagda affärer och stängda mötesplatser. Vad var det som hände?

I sitt sökande efter en strimma hopp för det döende Bollsta intervjuar han politiker, nationalekonomer och sina gamla klasskamrater. Han tar reda på Bollstas och ådalens förhistoria. Han pratar med högstadieelever, asylsökande och SD-väljare. Fikar med ortens eldsjälar. Resultatet är en  skildring av ett samhälle och en tid som vilken liten industriort som helst i Norrland kan känna igen sig i.

Och frågan är så klart – var uppstår Sveriges välstånd, och vart tar det vägen?

(Inte minst viktigt i dessa dagar av #vadfanfårjag.)

Jag läser, tänker, minns. Undrar hur det känns att se en hel bygd sakta försvinna, men själv stanna kvar? Visst kan jag drömma romantiskt om att flytta ”hem”, men det finns inga förutsättningar för det just nu. Kanske aldrig? Jag kommer från en av Sveriges fem fattigaste kommuner, som samtidigt är en av Sveriges kraftverkstätaste kommuner med nio vattenkraftverk inom kommungränsen som sammanlagt producerar 10 procent av Sveriges vattenburna el. Förstå vilken skillnad det norska skattesystemet skulle göra.

Men nu har vi inte det.

Hur gör vi då? Ska vi ens göra något? Urbaniseringen är ju en trend som pågått i ett par hundra år, och även om Övik inte är någon kulturell metropol så har jag ju ett gigantiskt mycket större utbud här än hemma i Boberg. Där har jag å andra sidan lugnet, ron och självförsörjningen. För just det kan jag tycka är en diskussion som ofta glöms bort. Vad kostar och vem betalar? Vad kostar det egentligen att producera mat? Vem är närande och vem är tärande? Det är inte alltid så enkelt att svara på.

När Mats återvänder till Bollsta och Kramfors nu är det en annan syn han ser än för några år sedan. Kramfors är en av de kommuner som tagit emot absolut flest nyanlända de senaste åren, och även om det inte på något sätt varit problemfritt känns det som om Kramfors har jobbat otroligt hårt med integration. Det är ett steg på vägen, men hur får vi dem att stanna kvar? Vad har vi att erbjuda för att göra det möjligt?

Men ”Nya Norrland” är inte bara glesbygd och folkflytt. Det är också en självbiografisk berättelse där Mats berättar om sig själv och sin familj. Hur det är att försöka välja skola till sitt barn när valmöjligheterna är oändliga. Hur det är att jobba som lärare i en annan skola med alldeles för många elever och alldeles för underdimensionerade förutsättningar. Hur det är att ha samiskt påbrå och hur demokratin funkar i en bostadsrättsförening. (Eller, ja, funkar och funkar.)

Det är en smått fantastisk serieroman, med bara en liten dipp i andra halvan. En bok som kommer sitta kvar hos mig länge, länge. Och jag längtar till Mats Jonssons författarbesök i januari!

Andra som skrivit om boken är Jag vill vara farlig, Allehanda.se och Sydsvenskan.

Du kan köpa boken på adlibrisbokus eller akademibokhandeln.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.

(Det här inlägget har lästs 12724 gånger.)