Så som på morgonen, så ock på internet

Jag är en rutinmänniska. Saker och ting ska (framför allt på morgonen) komma och gå i en viss ordning: havregryn i vatten, hämta tidningen, köra igång micron, trycka fram en kopp kaffe, blanda i bär och annat jox i gröten, köra micron en stund till, skala ett ägg, äta och läsa. Ja, ni fattar.

Rutin och struktur är sånt som alltid underlättar saker och ting för mig – och som skapar utrymme för spontanitet och infall. Ett annat exempel: jag hatar att leta efter saker. Verkligen hatar. Det är ett ord jag sällan använder, men för just letandet är det perfekt. Alltså ser jag till att alla saker har en egen plats. När jag behöver en tårtspade vet jag var den ligger. Samma sak om det är usb-kabeln till telefonen eller den där filen med infosökspresentationen på jobbdatorn. Allt har sin plats och jag vet var den är.

Samma när jag surfar runt. Jag har alla bloggar som jag läser samlade i Google Reader, under olika etiketter. Jag taggar mina bokmärken i Delicious och sparar intressantan sidor eller inlägg i Read it later om jag vill fundera på dem en stund för att kanske blogga om dem senare och allt är frid och fröjd.

Men.

Jag har ingen som helst tanke och struktur bakom mina kommentarer. Jag hittar ett kul och intressant inlägg, jag kommenterar, kanske ställer en fråga och hoppar raskt vidare. Och det är här som det slår fel. Jag hittar ju inte tillbaka sen!! Jag vet att jag har kommenterat ett intressant inlägg med en fråga – men jag minns inte var och jag hittar inte igen det!? Hur ska jag nu få svar?!

Hur gör ni?

(Det här inlägget har lästs 308 gånger.)