”Sista chansen” av Marta Söderberg

Den här boken handlar om Jacky. Hon är egentligen en helt vanlig tjej, det har bara blivit så fel i hennes liv. Nu sitter hon här, på en sluten avdelning på ett ungdomshem utan permissioner tills hon visat att hon är mogen att ta ansvar för sina handlingar.

Egentligen började allt den där kvällen när hennes mamma bara skulle iväg och köpa glass. Köpa glass, liksom! Istället blir hon påkörd av ett rattfyllo och dör. Och Jacky och hennes pappa lämnas kvar för att försöka hitta tillbaka till ett vanligt liv igen. Någonstans under den tiden tappar de bort varandra, och istället för att verkligen prata med varandra om vad som hände och hur de mår, väljer de båda att tassa runt varandra och tiga.

Till slut orkar Jacky inte längre. Hon skiter i skolan, hittar nya kompisar, hänger på dem till nya fester och blir slutligen omhändertagen. Som en sista utväg placeras hon på ungdomshemmet Tallen, och det är där vi får lära känna henne.

Där finns också Sara, en tjej som abslout inte håller käften och tar skit, och där finns Martin med de blåa ögonen… Alla säger hela tiden att Jacky måste börja prata, berätta vad hon vill, men det går ju inte! Varje gång hon har försökt har det bara resulterat i att den hon berättat för har svikit – bästa kompisen, pappa, alla bara sviker. Eller?


”Sista chansen” är en bok om vänskap, kärlek, svek och försoning. Jag läser en hel del ungdomsböcker, men det är få som lämnar ett så vackert avtryck som ”Sista chansen”. Det kommer jag att bära med mig länge, länge.

(Det här inlägget har lästs 3494 gånger.)