Skvaltkvarnen i Stybbersmark

I veckan fick jag följa med en av mina museiekollegor, Karin, till Stybbersmark en bit norr om Ö-vik. Där finns en gammal skvaltkvarn som just nu rustas upp av ett gäng entusiaster.

De har lagt nytt spåntak på själva kvarnhuset och höll som bäst på med att lägga nytt spån på det andra lilla huset som har fungerat som övernattningsställe. (Det fanns ett tokbra ord för just den byggnaden som Seth, han som leder arbetet, använde – men jag kommer inte ihåg det nu. Typiskt.)

Turbinbladen är kluvna ur virke som växt medsols. Därför slår de sig och bildar en naturlig skålning. Axeln som de sitter i ska vara av virke som växt motsols (eller ”anschansch”, med reservation för stavningen).

Man har också byggt en ny vattenränna och ska fixa till dammen ovanför den så vattnet leds rätt.

Här ska den gamla dammen återställas med de de befintliga stenarna. Sedan sätter man en lucka för rännan som bara öppnas när kvarnen är igång.

Vattnet leds sen ner under kvarnhuset. (Guben där under hade så jäkla cool mössa – knallorange med Gulf-märke. Tokcool!)

Även en ny turbin gjort på gammalt vis med virke som växt åt olika håll finns med i planeringen. Den befintliga turbinen i metall får sitta kvar, som ”en eftergift åt moderniseringen”, som Seth sa.

Det är något oerhört respektingivande att stå bredvid en kvarnsten. Tänk när flera hundra kilo får upp farten!

Sen fanns det ju väldigt mycket vackert att se också, både inne och ute.

(Här brukar Näcken sitta och spela. Jo, för det har Seth sagt.) 🙂

(Det här inlägget har lästs 2227 gånger.)