Smakebit på søndag – ”Spel på många små trummor” av Olga Tokarczuk

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men hon turas nu om tillsammans med Betrakninger att administrera det hela. Idag är det hos Astrid Terese på Betrakninger som du hittar fler smakebitar.

Olga Tokarczuk fick som bekant Nobelpriset ifjol 2018 med motiveringen: ”En berättarkonst som med encyklopedisk lust beskriver gränsöverskridandet som livsform.”

Nyfiken (som alltid på pristagare) högg jag på betet när det visade dig att Radioföljetongen i P1 hade hennes ”Styr din plog över de dödas ben” för nedladdning. Började lyssna med liv och lust men tyckte det var lite väl skruvat i början. Tills jag insåg hur jäkla bra berättelsen är! Jag gillar Janina benhårt, och är hela tiden lite orolig över det där med hennes ”flickor”. Vad är det som har hänt dem egentligen? Och när ska djuren börja slå tillbaka mot oss här i Norden? Riktigt bra, läs den! Det var en bok som verkligen gav mersmak, och därför har jag just nu Tokarczuks novellsamling ”Spel på många små trummor” som soffläsning.

Veckans smakebit kommer ur novellen ”Sluta blunda, du är död”, som handlar om C, en kvinna som läser deckare på löpande band. Nu har hon hittat en ny som till hennes besvikelse inte verkar vara vad hon förväntat sig. Ett antal kända författare har bjudits in till en grand old lady i deckarbranschen, men allt de gör är att umgås, hylla varandra och leka ”mördarleken”.

Enligt C:s samlade erfarenhet av deckare var det i princip nu, sedan en tredjedel av boken avverkats, som brottet borde infalla. Det kanske blir efter middagen, tänkte hon. Varje mening ägnade hon största möjliga uppmärksamhet, medveten om att minsta detalj kunde vara av betydelse. Varje aldrig så oansenlig mening, varje antydan. Men även efter kvällsmaten fortsatte den oskyldiga leken. För andra gången var det Lou som blev mördad, hans ansiktsuttryck förblev dock lika ogenomträngligt som förut och gav ingen som helst vink om vad han tänkte. Det uppdagades snabbt, som en följd av vissa vegetativa symptom (rodnad), att mörderskan var fröken Schatzky. För resten verkade hon inte bry sig om huruvida hon blev avslöjad eller inte. Därefter stod Anne-Marie i tur att bli ihjälslagen och hon var inte sen att påpeka att allt var en komplott mot kvinnan. C noterade att i de olika konstellationerna av Ledare – Mördare – Offer figurerade aldrig Ulrika som offer. Det var som om hon ständigt förbigicks, som vore det en oartighet att ta en så berömd författarinna och tillika värdinna av daga.

Efteråt konverserade de i salongen om litteratur och om ovanliga sätt att bringa någon om livet. Alla imponerades av Longfellows exempel med förgiftade frimärken. Det var en kassörska på det lilla postkontoret i en byhåla i Yorkshire som på detta sätt eliminerade eventuella spekulanter på hennes hus som skulle gå på auktion. Sedan gick alla och lade sig och C var övertygad om att samma natt skulle det ske som måste ske. Undrar vem som mördar vem. Och varför. I just det ögonblicket vaknade hennes man och drog i täcket så att C spillde ut hälften av kaffet på lakanen. Arg gick hon in på badrummet och började fylla badkaret med vatten. Bruset måste ha väckt barnen för de bultade redan på dörren.

C stängde av vattnet och satte sig vid köksbordet. Hon frestades att tjuvkika på sista sidan i boken (det hade hon aldrig gjort, aldrig!). Hela det där sällskapet började så sakteliga att gå henne på nerverna.

Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk

(Det här inlägget har lästs 149 gånger.)