”Sömngångerskan” av Essie Fox
När sjuttonåriga Phoebe följer med på teatern för att se sin moster Cissy sjunga vet hon inte att livet är på väg att ta en oväntad vändning. I folkvimlet ser hon en man som väcker en slumrande känsla i henne. Mannen heter Nathaniel Samuels och mötet med honom vänder upp och ner på hela Phoebes värld.
Phoebe tvingas kort tid därefter att lämna sitt hem och sin mor för att tjäna sitt eget uppehälle. Som av en händelse får hon ett erbjudande om att jobba som sällskapsdam åt en förmögen äldre kvinna ute på landet – mr. Samuels fru.
Men något döljer sig under ytan, allt är inte vad det verkar. Mr. Samuels har en märklig dragningskraft på Phoebe, och när hon träffar hans son känner hon en tillhörighet med honom också. Och Lydia, mrs. Samuels, verkar glida allt mer in i en galenskap där hon tror att hennes döda dotter går igen. Eller går hon verkligen igen? Vad som är verkligt och vad som är spöken av det förflutna vävs ihop och till slut är det inte lätt att skilja dem åt.
Jag trodde ”Sömngångerskan” var en riktig spökhistoria, där man även efter avslutad läsning inte riktigt vet vad som är riktigt och sant. Nu var det inte så, men likväl var det en riktigt bra roman, helt i den viktorianska stilen. Jag gillar ju England och 1800-talet, och hade det som sagt bara varit lite mera spöken och mysrysningar hade det varit en fullträff.
(Det här inlägget har lästs 3229 gånger.)
Senaste kommentarerna: