0

”Svartskogen” av Helena Bross och Johan Egerkrans

Allt börjar den där dagen när Teo och Bianca går vilse på friluftsdagen. Plötsligt är de mitt i Svartskogen vid den lilla Svartsjön, en nästan magiskt vacker plats som nästan ingen verkar gå till. Det blir startskottet en lång radda sommardagar när de cyklar dit efter skolan, badar och leker. Tills den där dagen när den stora svarta korpen lämnar en konstig blå blomma på deras badlakan och Biancas kläder försvinner spårlöst.

Är det någon mer i skogen? Eller … kanske något?

För att ta reda på mer bestämmer sig de två vännerna för att försöka leta rätt på fler exemplar av den blå blomman en kväll. Men allt är så annorlunda på kvällen, sjön, skogen, ja, allt verkar på något sätt besjälat och fullt av liv…

Utdrag ur boken:

”Sjön såg annorlunda ut på kvällen. Vattnet var svart och en lätt dimma svävade över ytan. Skogen stod tät runt stränderna. Var skulle vi börja leta efter blomman? Vi följde stigen längs stranden. Bianca gick först. Snart kom vi till ett område där marken var mjuk och fuktig. En liten bäck porlade genom skogen och rann ut i sjön. Vi följde bäcken och kom till en glänta där kvällens sisa solstrålar nådde ner till mossan.
– Titta där! sa Bianca.
Först trodde jag att hon hittat blomman, men jag såg bara en lätt dimma som svävade över mossan. Dimman virvlade runt och blev tätare och tätare.”

”Svartskogen” av Helena Bross och Johan Egerkrans är en riktigt mysig bok som verkligen låter fantasin löpa hela linan ut. Och jag kommer i alla fall att leta efter dörrar, spår av platta fötter och stora klippblock som ser ut att ligga på helt fel ställe nästa gång jag är i en “Svartskog”.

(Det här inlägget har lästs 488 gånger.)

Etiketter: