Trött och grinig men söt som socker

Soundtrack: ”November rain” med Guns N’ Roses.

Jag är en människa med ritualer. Vissa saker vill jag verkligen bara ha på ett sätt, och jag kan bli riktigt grinig när mina cirklar rubbas. (Ja, jag vet att Archimedes inte sa så, men ni fattar vad jag menar.)

Mina morgonvanor är en sån sak. Jag är ingen morgonmänniska, har aldrig varit och har inga som helst illusioner om att någonsin bli det. När jag vaknar är jag alltid trött, grinig och jävligt jobbig. Det hindrar ju inte att P allt som oftast väcker mig på ett brutalt sätt – ofta genom att chocka mig genom att sjunga, rycka av mig täcket eller göra något annat som renderar ett regelrätt kuddkrig. Han menar som så att om jag ändå ska vara sur och grinig, kan han ju lika gärna ha lite kul när han väcker mig, eftersom resultatet är detsamma oavsett om han är snäll och försiktigt eller inte. Att han INTE skulle väcka mig, det finns liksom inte på hans karta.

Nåja.

När jag väl är uppe går allt på rutin. Toaletten, hämta tidningen, hacka ner en frukt i tallriken, hälla på youhurt, müsli, sätta mig, äta och läsa tidningen. Sen kaffe och ett ägg. Sen kanske börja tala lite. Kanske.

I morse läste jag en kort artikel om SAD, årstidsbunden depression. Jag har alltid gillat hösten, jag gillar färgerna, den klara luften, dofterna och att det känns som om vi börjar om med något. Att jag hamnade i ett skolbibliotek har bara förstärkt den känslan. Men i år har jag mest bara varit trött och gnällig. Jag nästan somnar när jag kommer hem, jag ids inte cykla till jobbet längre, jag gnäller över situationen på jobbet, jag beklagar mig inför mina lärarkollegor – den där glada och positiva Tina som brukar vara där är liksom borta!?

Naturligtvis bidrar min jobbsituation till det hela, något annat tror jag inte. Men lite funderar jag ändå när jag i artikeln läser:

”Vanligt är att känna stor trötthet som inte lindras av mer sömn. Ett annat vanligt tecken är ökat sötsug. Vissa får även svårt att sova och sämre aptit.”

Trött är jag. Ändå sover jag bara halva nätterna. Och de senaste två veckorna har jag fått i mig mer socker än en vanlig ridskolehäst har tillgång till på ett helt år. Hm. Tror det är dags att skippa datorn nu, dra på regnstället och ta en prom i det lilla dagsljus vi ändå har.

Och se över min sockerkonsumtion lite när jag kommer hem…

(Det här inlägget har lästs 3182 gånger.)