”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” av Haruki Murakami

När jag skrev om min träningsdip härförleden fick jag tipset av bästaste Linda att ta mig an Murakamis bok om löpning. Då låg den redan på nattduksbordet och väntade på sin tur efter min alltför korta kärlekshistoria med Siri.

I början kände jag mig lite tveksam. En bok om löpning av en japansk författare jag aldrig läst? Är det lönt? Och dessutom inte uppbyggd som en ”vanlig” bok, utan snarare som en essäsamling med texter från olika år och årstider. Den skeptiska känslan satt kvar en bra bit in i boken, men så hände något. Herr M började prata om prioriteringar, och varför det är så viktigt för honom. Att det är viktigt för honom att skapa prioriteringar för att kunna fördela tid och energi på ett sånt sätt som gör honom till en bra författare med respekt för sina läsare. Där hittar jag en av mina egna tankar om jobbet – jag vill möta mina låntagare medveten, lyhörd och leende, dvs med respekt för dem, deras förutsättningar och behov. Och det innebär att jag måste prioritera för att fördela min tid och energi på bästa sätt.

”Om något är värt att göra, då är det också värt att göra bra.”

Aha, du menar

Läser vidare med stigande intresse och kommer till herr Ms tankar om kroppen och ämnesomsättningen – att det är en ynnest att som honom (och mig) vara född med en ämnesomsättning som gör att vi måste tänka på vad vi gör och stoppar i oss. Yeah, right! tänker jag. Jo, skriver han, om man försöker ta hand om kroppen efter de förutsättningarna kommer man att bygga upp en sund livsföring som i förlängningen leder till att man håller sig frisk och stark. Men om man inte medvetet måste sköta sin kropp, då är det nog inte många som gör det. OK, det kan jag köpa. Medvetenhet om kroppen, alltså. Att lyssna och se på sin kropp vad den säger och vad den behöver. Att lyssna när den säger ifrån, och att se vad den behöver. Medvetenhet. (Mindfulness.)

Och det är så ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” är. Det är en bok fylld av små visdomar, små berättelser som tillsammans ger en väl tecknad bild av hur herr M ser på livet, skrivandet och sig själv. En del saker kan jag absolut hålla med om, andra känns nästan som efterhandskonstruktioner, men det funkar ju också – det här är ju faktiskt varken en handbok i löpteknik eller en självhjälpsbok utan herr Ms tankar och funderingar. Och allt kommer paketerat i metaforer om – eller kanske snarare i jämförelse med – löpning, som när han jämför livet med ett lopp och målet med döden:

”Men den här gången tänkte jag inte ett ögonblick på det [komma i mål, min anm.], slutet tycktes mig inte som mer än en punkt. En punkt som i själva verket inte spelade så stor roll. Det var precis som med livet; existensen är inte viktig för att det finns ett slut. Slutet finns av praktiska skäl – för att betona existensens betydelse – eller kanske mest för att antyda att livet inte är obegränsat.”

Ja, det är nog bra det här. Jag är inte överförtjust, men OK, jag köper det.

”Hur gammal man än blir, finns det alltid saker att upptäcka om sig själv.
Hur länge man än står naken inför en spegel, kommer ens inre aldrig att synas.”

(Det här inlägget har lästs 4388 gånger.)