”Alla mina vänner är superhjältar” av Andrew Kaufman

Tom är en helt vanlig kille. Faktiskt ovanligt vanlig i det umgänge han har. Alla hans kompisar är nämligen superhjältar av något slag. Där finns till exempel läkaren Ambrose, bästisen Amfibien, flickvännen Perfektionisten och hennes svartsjuke ex Hypno.

Det är just den sistnämnde som har ställt till med problem. På Toms och Perfektionistens bröllop hypnotiserar han Perfektionisten (trots att Örat verkligen försökte hinna emellan) så att hon nu inte ser Tom alls. Inget han gör kan få henne att se honom. Rör han vid hennes nacke får hon hicka och rör han vid hennes ben får hon muskelryckningar, men hon ser honom inte och förstår inte att hans finns där. Nu är hon på väg till Vancouver för att börja ett nytt liv, och Tom vet att han måste få henne att se honom innan de kommer dit. Annars är det för sent.

Andrew Kaufmans ”Alla mina vänner är superhjältar” är en liten, rolig och halvmysko bok. Kollegan visade upp den när jag var förbi en dag, men hon hade lite småågren över att ha köpt den. Kunde jag läsa den och tycka till? Visst! Småskruvat får vi berättelsen om Tom och hur han hamnat bland alla superhjältar, om hans romans med Perfektionisten och hur han i sin förtvivlan försöker få henne att förstå att han är där. Det är roligt, lättsamt och manar samtidigt till lite eftertanke. Som det där avsnittet om Skedliggaren:

Varje natt slår det plötsligt Skedliggaren, men han kan inte förutsäga när. Ibland sover han när det väcker honom. Andra gånger läser han fortfarande, eller ser på TV. Varje natt är det en ny adress. Ibland är det på gångavstånd. Vissa nätter tar han bussen. Vissa nätter en taxi.
Han kan se det framför sig långt innan kan kommer dit. Vare sig det är en villa eller en lägenhet, eller något underligt källarrum där man går in från baksidan, så vet Skedliggaren alltid. Dörren är alltid olåst dit han kommer, eller åtminstone olåst för honom. Han snubblar aldrig, snavar aldrig över en stol eller ett soffbord när han navigerar genom okända utrymmen i mörkret.
Skedliggaren vet alltid var sovrummet är. I sängen finns alltid någon som sover ensam i forsterställning. Han kryper in under täcket. Han håller om dem. De vaknar aldrig. De viskar alltid ”Tack” i sömnen.

Visst vore det fint med en superhjälte som Skedliggaren?

(Fast jag förstår inte vad omslaget har med boken att göra? Passar liksom inte alls.)

(Det här inlägget har lästs 5252 gånger.)