Apropå rädsla

Först och främst – tack Stora Syster för att du påminde mig om min nästan paniska rädsla för vad som kunde finnas i garderoben där hemma i mitt rum hos mams och paps. 😉

Garderoben där är stor, det är ingen sak att gå in i den och där ryms utan problem ett Garderobsmonster, ett ”Det” eller en äldre syster (hot räcker, det behöver inte genomföras för att vara läskigt). Att huset dessutom är ett gammalt trähus bidrog till att dörren emellanåt inte gick att stänga utan stod lite på halvglänt. Som om någon tittade ut och bara bidade sin tid…

Lösningen var att sätta gummiband runt handtagen så de hölls ihop och dörren hindrades från att glida upp. Ett litet gummiband är ingen match för ett monster, jag vet, men jag räknade med att vakna av ljudet när gummibandet slets sönder och på så sätt få ett försprång. Mest troligt ut genom fönstret. Fem meters fritt fall eller hamna i klorna på ett garderobsmonster? Lätt val.

Det här har i förlängningen bidragit till att jag alltid kollat stora garderober där jag bott. I lägenheten på Vegagatan hade vi en stor klädskrubb i hallen, jag kollade den varje kväll innan sängdags i sju års tid. Med detta som facit kan man tycka att det är lite konstigt att jag väljer att stoppa in en jättegarderob och en walk-in-closet när jag så bygger hus.

Men nu kommer det fina i kråksången.

Det finns inga monster i mina garderober.

Inte ett enda! Jag har aldrig ens tänkt tanken att de skulle finnas där, och hela grejen med ett monsters existens är ju att tala om att det finns och skrämmas bara genom sin närvaro.

Nä, det finns inga monster i mitt hus.

Nä. Det gör det inte.

(Det här inlägget har lästs 5641 gånger.)