0

Bokalfabet 2.0 – Ä

Linda är enträgen som få, och även om hon just nu mest verkar sparka på sig själv för att hon dragit igång bokalfabetet och nästan lovar att aldrig göra något liknande igen är jag helt övertygad om att det är många med mig som gillar det och som gladeligen hoppar runt bland bloggar och läser hur andra funderar!

Den här veckan har vi alltså nått fram till Ä, och snart är det slut! (Jag har ändå lite kvar, eftersom jag hoppade på när det hela redan hade dragit igång.)

Veckans äpple kan inte bli annat än ”Om jag kunde drömma”, den där boken som jag inte trodde att jag skulle gilla men som jag, precis som så många andra, fullkomligt slukade med hull och hår.

Ärlighet är en egenskap jag uppskattar, och en av de ärligaste människor jag träffat är min make. När vi träffades hade han inte läst en bok sen gymnasiet, men nu lyssnar han genom en till två böcker i veckan och vi pratar ofta om böcker. Den senaste som vi pratar om fram och tillbaka är ”Google-koden”, eftersom vi båda tycker det är intressant att läsa om internetbeteende och hur teknik fungerar.

Äventyrlig tror jag att Huckleberry Finn är. För jag har aldrig läst den. *skäms lite*

”Jonas Eckel” är en av få böcker av Karin Fossum som jag inte läst. Mest för att det känns som att jag inte alls kommer tycka om Jonas, eftersom han av andra har beskrivits som just äcklig. Men den står på pockethyllan i Stugan, så en regnig dag kanske det blir av.

Ett äktenskap (eller snarare slutet av det) som berörde mig oerhört mycket är det mellan Per och Lotten i ”Jag älskar dig inte”. En sån fruktansvärd bok! Men absolut läsvärd!

Veckans karaktär, som alltså ska ha ett för- eller efternamn på Ä blev lite svårare. Jag gör en fuskis och säger Ängla, som egentligen inte är en bokkaraktär utan den hund som Ps föräldrar hade. Dock var hon en så härlig hund med ett helt underbart humör att hon ofta hittade på en massa konstiga saker, och om man samlade alla historier och berättelser som finns om den hunden skulle man lätt få ihop till en bok…

Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande äntligen? undrar Linda. Eller har det kanske redan hänt? Ja, faktiskt. I höstas gjorde jag en gammal hederlig segergest med knuten näve och skrek ett JAAA!! Äntligen!! rakt ut. Annars tror jag att det nog bara är om Astrid Lindgren kunde få det, visserligen postumt, men ändå så värt, liksom.

(Det här inlägget har lästs 959 gånger.)