Bokprat med skräcktema

Som jag skrev igår har skräcken hemsökt mig ett flertal gånger på jobbet under vårterminen, och det hela började strax efter sportlovet. En av mina underbara lärarkollegor kommer in på biblioteket med en underfundig min och säger: ”Duuuuu….. Jag har en liten idé…”

Det hon hade i tankarna var att en av hennes ettor skulle läsa en rysare, de skulle se en skräckisfilm och diskutera lite utifrån genre. Kunde jag ha ett bokprat med bara skräcklitteratur? JAAAA!!!! Snacka om att få igång bibliotekarien!

Kollade snabbt upp vad som står om skräcklitteratur i NE.se och hittade en hel del kul som jag inte tänkt på. Att skräckromanen har sitt ursprung i 1700-talets gotiska roman visste jag, men jag hade inte tänkt på att fantasy faktiskt är en syskongenre med liknande förutsättningar. Båda genrerna har samma ursprung, och båda leker med det övernaturliga. Jag kikade också i ett par av de böcker vi hade på Parkbiblioteket om skräck, bland annat ”Skräckens ansikte” som är lite av en antologi och ”Världar av ljus, världar av mörker” av Annika Johansson som behandlar både skräck och fantasy. Med utgångspunkt i de texter jag hittade kunde jag sätta ihop en liten ”checklista” på vad som krävs av en skräckroman.

Grunden är alltså den sortens skräcklitteratur som skrevs på 1700-talet, och de viktigaste beståndsdelarna var att handlingen skulle vara förlagd till ett slott eller en borg, gärna fallfärdigt eller i alla fall inte i tipptoppskick. Den ondskefulle huvudpersonen var oftast en man, vuxen och av adlig härkomst, medan den kvinnliga huvudpersonen oftast var ung och kom från lite sämre förhållanden. Hon ska sedan under hela boken jagas, eller i alla fall hotas av den här manlige ondskefulle varelsen, man ska känna att hennes liv hänger i en skör tråd. Där brukar också finnas några andra viktiga personer, bland annat en ung man som försöker rädda den unga kvinnan. I skräcklitteraturen finns också en touch av övernaturlighet, allt från musik som inte verkar ha något riktigt ursprung, till lömska skogsväsen (troll?) och andra otäcka, ljusskygga, varelser. Och så är det naturen! Naturen är oerhört viktig – det ska vara höga berg och djupa dalar, och vädret, ja, det ska naturligtvis vara regn, oväder och stormar. Pussla ihop allt detta och – voila, en skräckroman!

Och varför får ovanstående mig att tänkta på ”Dracula”…? 🙂

Under 1900-talet har naturligtvis skräckromanen utvecklats, precis som all annan litteratur, och en ny typ av skräckroman har hittat in i genren. Det är de böcker som inte har det här övernaturliga i sig, utan som bygger så mycket på mänsklig ondska att de ändå platsar i skräckgenren. Här tycker jag ”När lammen tystnar” är ett väldigt bra exempel.

Med min lilla checklista i huvudet började plocka litteratur att bokprata om, men eftersom jag gärna tipsar om skräck när elever och andra kommer och lånar, så hade vi inte så väldigt mycket kvar i hyllorna. Som tur är har vi ett mycket bra samarbete mellan biblioteken i Örnsköldsviks kommun, så efter lite sökande i bibliotekskatalogen och ett stunds mailande började rysarna att droppa in med internposten. Några av dem jag valde ut var:

E. T. A Hoffmann – ”Djävulselixiret”
Bram Stoker – ”Dracula”
Mary Shelley – ”Frankenstein”
Edgar Allan Poe, det är ju mest korta noveller, men han är ändå så pass viktig att jag ville visa upp honom
Stevenson – ”Dr Jekyll och Mr Hyde”
H. P. Lovecraft – flera olika titlar, men jag var tvungen att erkänna för eleverna att jag faktiskt inte läst något av honom.
Anne Rice – ”En vampyrs bekännelser”
Thomas Harris – ”När lammen tystnar” och ”Röd drake”
Dean Koontz – flera olika, bland annat ”Viskningar”
Stephen King – ”Det”, ”Varsel”, ”Lida”, ”Förbannelse” och ett par titlar till
John Ajvide Lindqvist – ”Låt den rätte komma in” och ”Människohamn”
Andreas Roman – ”Någon i din säng”, jag hade verkligen velat prata om ”Mörkrädd”, men den var utlånad överallt
Darren Shan – ”Skräckens cirkus”
Magnus Nordin – ”Djävulens märke” och ”Tystnadens hus”

Magnus var faktiskt den författare som besökte Parkbiblioteket i höstas och träffade ett antal klasser ur ettan i oktober. Han berättade då själv om just ”Djävulens märke”, och den här klassen var en av dem som träffade honom då.

Det här blev ett väldigt roligt bokprat, det kändes enkelt att få med dem i pratet eftersom de flesta har sett skräckfilmer förut så kunde de på ett enkelt sätt relatera till det jag sa. Just den här klassen har varit ganska mycket i biblioteket, de lyssnade på Magnus Nordin, de har haft ett bokprat förut och så det här skräckbokpratet. Och så vete sjutton om jag inte haft dem på ett engelskt bokprat också? Deras lärare har i alla fall bett dem skriva en utvärdering av kurserna där hon även bett dem utvärdera besöken i biblioteket. Jag ska få läsa just den delen av utvärderingen, och det känns liiite pirrigt.

Och strax efter det här bokpratet lämnade samma lärare in en bok som hon lånat – ”Dracula och hans arv : myt, fakta, fiktion” av Anders Kaliff. Jag kunde naturligtvis inte motstå den, utan den fick följa mig hem… Mer om den kommer.

(Det här inlägget har lästs 3280 gånger.)