”Det femte barnet” av Doris Lessing

Snart kommen till mitten av februari tyckte jag att det var dags att ta tag i den där Kill hyllvärmare-utmaningen. Tittade länge och väl på bokhögen innan jag bestämde mig. För den minsta. Inspirerad? Njae.

Lessing fick (som ju alla vet) Nobelpriset 2007, men jag har inte kommit mig för med att läsa henne. Och jag vet ärligt talat inte om just ”Det femte barnet” är en så himla bra start på vår relation. Det är en vacker bok. Lite sepiafärgat omslag där en kvinna sitter i en bil med ett litet barn i knät. Barnet tittar på betraktaren genom sidobackspegeln och det känns varmt, lite avlägset i tid, men varmt och nästan ombonat.

Och boken börjar lite så. Harriet och David vet redan första gången de får ögonkontakt att de är rätt för varandra, de har samma värderingar och är båda lika gammalmodiga. De vill ha ett stort hus, där alla känner sig välkomna och de vill fylla varje vinkel och vrå med barn – sex, nej, åtta, eller kanske tio! barn.

Det börjar bra. Lite för bra kanske, Harriet blir gravid redan innan de hunnit flytta in i drömhuset, men det är inget som stoppar lyckan. Istället kommer barnen i rask följd, två blir tre, tre blir fyra. Och så blir Harriet gravid en femte gång, men den här gången är inget som de tidigare. Harriet känner det som att hon invaderats av en främmande kraft, ett monster som hon måste bekämpa. Och ingenting blir lättare efter förlossningen, istället för en vacker liten pojke som liknar sina syskon fyller Ben, som det femte barnet heter, Harriet med motvilja och avsky. Och inte bara Harriet, alla människor verkar tycka illa om pojken, och den nya situationen innebär stora förändringar för hela familjen.

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag hade väntat mig av att läsa Doris Lessing, men det var i alla fall inte det här. Tydligen har Lessing en liten dragning till science fiction, och sett ur det perspektivet kan jag läsa och förstå baksidestexten på ett annat sätt än vad jag gjorde först. Virrigt, jag vet.

För att fatta mig kort – jag tror att Ben, efter bokens sista sida, tar klivet fullt ut och lämnar föräldrarna och familjen (som inte vill veta av honom) och emigrerar utomlands. Närmare bestämt till Sverige där han hittar en villa i södra delarna av landet och helt enkelt flyttar in där och bosätter sig under trappan. Och byter namn till Kwådd.

(Det här inlägget har lästs 2213 gånger.)